aqen Oxtnrlliga marnbLens pusgtecr I allllannet.
PVi kunna iche, säger Dagl. Allehanda med
afsecude på våra anmärkningar — fatta de-
ras uträkning som påstå, att det goda, det nya
och stora I tiden evdast bör gå fram på in-
trigernas och slughetens bak- och kriokvägar:
att en man, som will uträtta något verkligen
nyttigt för silt laud, skall stöyga 1 mörker,
dag tinga med eländiga fördomar och passioner,
stona vissa ömtåliga sidor, som vi stundom hö-
ra rekommenderas såsom en nödvändig försig-
tight och en cfterföljunsvärd klokket, för alt
underlätta hågen los de beskedliga, fromma,
men förskrockta? männen, på hvilka man
bygger sina förhoppningar, och från hvilka
man anser de hufvudsattiga reformerna 1 sam
hället böra utgå.
Ärlighet varar längst, har — heter det
vidare — alltid varit och skall alltid blifva
vårt valspråk. Det goda, som j han gå fram
på en öppen vägs, det påstå vi bestämdt icke
kan vara någontiug goct, eller och är med dess
framgång ingeuling vunnet för det stora hela.
— — Vi tro lika litet att folkens och frike-
tens sak vinner något genom hemliga sällska-
, föreningar, propagandor, partier, klubba:
och v bva id allt det heter, som vi tro, att Re-
geringarna uträtta något godt för sig och mna-
tionen genom hemliga koalitione :, allianser och
annat bemlighetsväsende — —
Fortsättningen af artikeln meddelar den för-
klaringen, att Allehanda I: :Oppas mycket af den
stora allmänheten? men ganska litet af — som
den uttrycker sig — Aftonbladets ansedda
män — dessa förskräckta, som sägas hfligt
nitälska för ändamålet, men af försyutl et eller
konsiderationer tycka alt stärla sig fran såsom
deltagande; och slutligen anser Alichanda, att
endast sådane redliza och anscddde män, som
icke rädas att ställa sig il spetsen för folkets
sak, som icke styras af luinppna konsiderationer för
söners och anförvan!ers fortkomst Ö. äro värdige
tolkar af Svenska folkets önskningar tiil sin Lon-
stitutionella konung, och att deras namn böra
gälia vidasmer, än de stora pamwn, hvilka få
sitt anseende af kalcudera eler sangordningen.
Vi hafve med flit återgifvit detta långa ut-
drag af artikeln, för att sätta Läsaren sjell i till-
fålle att inheamta, det ätskiliiga välkända
och både af förnuft och erfarenhet — be-
pröfvade sanningar der yttras, I hvilka äfven
vi af allt kjerta instämma, utan att Allehanda
derimed vedeirlagt en bokstal af våra anmärk-
ningar. Vi balve ju hvarken nrehut, att ärlobet
varar längst, eller påstått, att det goda, nya och
och
stora i Ldena end: ist bör gå fran pålntrigernas
slughetens bukvägar, eller att man bör smyga i
mörkret, eller? Tormera bemikiga iöreningar löriol-
kens och frihetens sak. Alla dessa axiomer utgö-
ra således er — visseriigen icke fördömlig — extra
ivspliation, som funnit artikel-förfatlaren i i Sin-
net, nedan ban vörit stödd fa fervore cosi-
tandi, och som han Hunter farten nedskitivit
på pappsret, utan att belönba att de icke hör-
de till hulvudsakes.
Frågan em petitioners anvärdande, såsom me
del att ulltycka natlontus Övskun GM en 1epre-
sentarions-förändrging. har ju och vita var
M 1
slö, OCh
— H-
2 Så
rit försanåt för en ocotas od
4 : s .
Vilket OCT Ht 17 Los Slicbharga C-CN0UAER Salll