aqen Oxtnrlliga marnbLens pusgtecr I allllannet. PVi kunna iche, säger Dagl. Allehanda med afsecude på våra anmärkningar — fatta deras uträkning som påstå, att det goda, det nya och stora I tiden evdast bör gå fram på intrigernas och slughetens bakoch kriokvägar: att en man, som will uträtta något verkligen nyttigt för silt laud, skall stöyga 1 mörker, dag tinga med eländiga fördomar och passioner, stona vissa ömtåliga sidor, som vi stundom höra rekommenderas såsom en nödvändig försigtight och en cfterföljunsvärd klokket, för alt underlätta hågen los de beskedliga, fromma, men förskrockta? männen, på hvilka man bygger sina förhoppningar, och från hvilka man anser de hufvudsattiga reformerna 1 sam hället böra utgå. Ärlighet varar längst, har — heter det vidare — alltid varit och skall alltid blifva vårt valspråk. Det goda, som j han gå fram på en öppen vägs, det påstå vi bestämdt icke kan vara någontiug goct, eller och är med dess framgång ingeuling vunnet för det stora hela. — — Vi tro lika litet att folkens och friketens sak vinner något genom hemliga sällska, föreningar, propagandor, partier, klubba: och v bva id allt det heter, som vi tro, att Regeringarna uträtta något godt för sig och mnationen genom hemliga koalitione :, allianser och annat bemlighetsväsende — — Fortsättningen af artikeln meddelar den förklaringen, att Allehanda I: :Oppas mycket af den stora allmänheten? men ganska litet af — som den uttrycker sig — Aftonbladets ansedda män — dessa förskräckta, som sägas hfligt nitälska för ändamålet, men af försyutl et eller konsiderationer tycka alt stärla sig fran såsom deltagande; och slutligen anser Alichanda, att endast sådane redliza och anscddde män, som icke rädas att ställa sig il spetsen för folkets sak, som icke styras af luinppna konsiderationer för söners och anförvan!ers fortkomst Ö. äro värdige tolkar af Svenska folkets önskningar tiil sin Lonstitutionella konung, och att deras namn böra gälia vidasmer, än de stora pamwn, hvilka få sitt anseende af kalcudera eler sangordningen. Vi hafve med flit återgifvit detta långa utdrag af artikeln, för att sätta Läsaren sjell i tillfålle att inheamta, det ätskiliiga välkända och både af förnuft och erfarenhet — bepröfvade sanningar der yttras, I hvilka äfven vi af allt kjerta instämma, utan att Allehanda derimed vedeirlagt en bokstal af våra anmärkningar. Vi balve ju hvarken nrehut, att ärlobet varar längst, eller påstått, att det goda, nya och och stora i Ldena end: ist bör gå fran pålntrigernas slughetens bukvägar, eller att man bör smyga i mörkret, eller? Tormera bemikiga iöreningar löriolkens och frihetens sak. Alla dessa axiomer utgöra således er — visseriigen icke fördömlig — extra ivspliation, som funnit artikel-förfatlaren i i Sinnet, nedan ban vörit stödd fa fervore cositandi, och som han Hunter farten nedskitivit på pappsret, utan att belönba att de icke hörde till hulvudsakes. Frågan em petitioners anvärdande, såsom me del att ulltycka natlontus Övskun GM en 1epresentarions-förändrging. har ju och vita var M 1 slö, OCh — H2 Så rit försanåt för en ocotas od 4 : s . Vilket OCT Ht 17 Los Slicbharga C-CN0UAER Salll