emot kejsaren är derföre att betrakta sisom olydnad emot Gud sjelf. Vidare: att Gud i en annan verld skall belöna oss för den dyrkan vi här på jorden gifva åt Kejsaren, och strängt straffa oss till evig tid, om vi blifva Kejsaren olydige och försumma att dyrka honom. Gud befaller oss vidare att af innersta hjerta älska och lyda hvarje embetsmyndighet, men i synnerhet Kejsaren, icke för verldsliga orsaker skull, utan för den yttersta domen skull. Fr. 18. Hvilka böcker föreskrifyva dessa pligter? Svar: Det Gamla och Nya Testamentet, och i synnerhet Psalmerna, Evangelierna och Apostlarnas bref, Fr. 19. Bekräftas detta genom några exemsel? r Svar. Ja, gerom vår Frälsares Jesu Chbristi ecet exempel, hvilken dog med undergifvenhet för Romerska Kejsarens vilja, och ödmjukt underkastade sig den dom, som dömde honom till döden. Vi hafve vidare Apostlarnas exempel, hvilka utstodo svåra lidanden i enlighet med Kejsarens vilja, och likväl icke gjorde uppror såsom andra ozgerningsmän och förrädave. Vi höra derföre, efterföljande deras exempel, lida med tystnad. Fr. 20. Vid hvilken tidpunkt vidtog det bruket, att bedja till den Allsmäktige för Kejsarens välgång? Svar: Samtidigt med Christendomen3; hvarföre det är den dyrbaraste gåfva och testamente vi hafva emottagit af fordna tidehvarf. x , Sådan är då den gudomliga rätten in nuce. istorien förvarar ännu ryktet, huru den Maceoo Alexander i Asien böd folket alt till bedja honom såsom en af Gudarna. Tvåtusen år efter denna händelse saknar den lilla Ryska katekesen icke sin märkvärdighet.