kladda och utan Skor, och modet lärer ej heller vara att skryta med. De stodo på en sträckning från Caldas till Santarem, och man trodde att Bourmont skulle inskränka sig till besättandet af de båda vigtiga punkterne vid Tajo: Abrantes och Santarem, för att derifrån dominera det kringliggande fruktbara landet, och finna uppehälle för sina skaror. — I Algarvien hade Migueliterne blifvit slagna med. stor förlust i flere träffningar nära Faro och Lagos; åt guerillorne gafs ingen pardon. Det syntes som ämnade usurpatorns trupper I nämnde provins koncentrera sig kring Evora, I Lissabon arbetade flere tusen man dagligen på redouter och förskansningar, och en del af verken hade redan blifvit bestyckade. Don Pedro plägade redan kl. 4 om morgvarne infinna sig vid arbetena, och sökte upplifva folket till verksamhet och friskt mod. WVilltaflor stod vid Villafranca, och erhöll dagligen förstärkningar från hufvudstaden, dem han organiserade med mycken drift. För att betrygga hans ställning, hade krigsskepp blifvit stationerade ett stycke uppåt Tajofloden. De nyligen formerade nationalbataljonerne utgjorde nära 7000 man, hvaraf större delen voro försedda med uniform, och alla med tillräckliga vapen. Man hade börjat att regelmessigt exercera dem. Några excesser från pöbelns sida hade förefallit i Lissabon, vid hvilka 6 å 7 personer omkommit. Ibland dessa befann sig en af hufvudstöden för D. Miguels herravälde — den repslagare som försåg hans hofbödel med rep — och i sitt lojala nit erbjudit sig att gratis gö7a en ytterligare lefverans af 1,000 st. Tvenne andra personer, som tillhörde en tillfångatagen guerilla-afdelning, hvilken infördes under betäckning till Lissabon, mördades af pöbeln på öppen gata. Den ena af dem var en Franciskanermunk, hvars anblick genast förbittrade folkhopen, så att de började ropa: slå ihjel honom! hvarpå han och en af hans följeslagare utan nåd nedergjordes, Det synes som skulle D. Pedro vara hågad bibehålla regentskapet, ända tilldess Drottningen om 4 år sjelf blir myndig, oaktadt han i sitt dekret om Cortez sammankallande förklarat, alt denna fråga skulle underställas deras afgörande. Atminstone heter det att folket i Lissabon skall vara allmänt öfvertygadt, att rikets väl fordrar hans qvarstannande vid styret under denna tid. Från Coimbra berättas att den bekante öferste Campbell, Engelske Migueliternes representant hos. deras älskling, öfvevrgitvit armden, af missnöje och ledsnad öfver sakernas hopplösa ställniäg, samt i Figueiras velat inskeppa sig til Enmgland; men då ingen lägenhet der fanns, tog han vägen åt Spanien. En af Don Miguels förra agenter i England, Carlos Pereira, hade likaledes öfvergifvit honom, och gått till Spanien. Don Carlos och de Portugisiska infantinvorne väntades till Abrantes, der Hr Cordåova äfven befann sig. Det troddes att de allesaraman. öfver Elvas ämnade sig till SpaPICK. Jet är visserligen irgen obekant sak, att de absoluta makterne gynna Don Miguels intresse; gen aldrig har den beryktade brefskrifvaren 2 Alloercoöine Foarkng, Ifa Purassersclha Tyr än.