I Gmind, i Wärtemberg, är för närvarande en märkvärdig brottmålsprocess anhängig infö domstol. En hustru, hvars man länge lega! sjuk, och som slutligen blifvit alldeles utledsen att sköta honom, vände sig till barnmorskan 2 orten, som enligt folktron anses äga öfvernaturliga medel till sin disposition, för att hos henne söka hjelp, och fick äfver af gumman löfte, att hon skulle skaffa hennes man ur vägen. Emot en betingad belöning af 100 gyllen. men af hvilka hon dock blott utbetalte 70, erböll hustrun af den förmenta tollzumman et! hvitt pulver, hvilket hon blandade i sin mans mat. Följande dagen dog han. Kort derp5 gifte sig enkan för andra gången, men ledsnade shart vid sin nya man, och gick åter till barnmorskan. Denna betingade sig samma belöning som förut, och gaf henne åter ett pulver, hvilket likval icke gjorde någen verkan. Hustru: beklagade sig deröfver, men fick till svar a!! medlets verkan berodde af betalningen, och som det första pulvret ännu icke blifvit full! betaldt, så kunde detsenare icke verka. Tjensteflickan i huset, som var medvetande af tiliställningen, råkade i oenighet med sin matmoder, och upptäckte alltsammans för den åt döden bestämde mannen, hvarpå denne genas angaf saken, och undersökning börjades. Barnmorskan uppgaf att det pulver, hustrun fäåt?. icke beslått af annatän söndermalna menniskoben från kyrkogården, och att det således vari! fullkomligt oskadiigt; hon hade gifvit hustrun ett sådant pulver för att förekomma ett verkligt mord. Den första mannen hade dött naturlig död, i följd af sin sjukdom. Undersöksingen utvisade att det sista pulvret, hvaraf ännu något fanns qvar, verkligen ej bestått al -ånnat än finmalna menniskoben, och mannens lik, som uppgräfdes, visade också vid öppnandet icke minsta spår af förgifning.