I Gmind, i Wärtemberg, är för närvarande
en märkvärdig brottmålsprocess anhängig infö
domstol. En hustru, hvars man länge lega!
sjuk, och som slutligen blifvit alldeles utledsen
att sköta honom, vände sig till barnmorskan 2
orten, som enligt folktron anses äga öfverna-
turliga medel till sin disposition, för att hos
henne söka hjelp, och fick äfver af gumman
löfte, att hon skulle skaffa hennes man ur vä-
gen. Emot en betingad belöning af 100 gyllen.
men af hvilka hon dock blott utbetalte 70, er-
böll hustrun af den förmenta tollzumman et!
hvitt pulver, hvilket hon blandade i sin mans
mat. Följande dagen dog han. Kort derp5
gifte sig enkan för andra gången, men ledsnade
shart vid sin nya man, och gick åter till barn-
morskan. Denna betingade sig samma belöning
som förut, och gaf henne åter ett pulver, hvil-
ket likval icke gjorde någen verkan. Hustru:
beklagade sig deröfver, men fick till svar a!!
medlets verkan berodde af betalningen, och
som det första pulvret ännu icke blifvit full!
betaldt, så kunde detsenare icke verka. Tjen-
steflickan i huset, som var medvetande af tili-
ställningen, råkade i oenighet med sin matmo-
der, och upptäckte alltsammans för den åt dö-
den bestämde mannen, hvarpå denne genas
angaf saken, och undersökning börjades. Barn-
morskan uppgaf att det pulver, hustrun fäåt?.
icke beslått af annatän söndermalna mennisko-
ben från kyrkogården, och att det således vari!
fullkomligt oskadiigt; hon hade gifvit hustrun
ett sådant pulver för att förekomma ett verk-
ligt mord. Den första mannen hade dött na-
turlig död, i följd af sin sjukdom. Undersök-
singen utvisade att det sista pulvret, hvaraf
ännu något fanns qvar, verkligen ej bestått al
-ånnat än finmalna menniskoben, och mannens
lik, som uppgräfdes, visade också vid öppnan-
det icke minsta spår af förgifning.