Ott ss All CENNDA IUCUMOTACE IRA INOnRaTEI som Sal så vackra löften, som ville omsgifva friheten med de starkaste garantier, som framställde de visaste försigtighetsmått till betryggande af: folkets rättigheter, att denna nya, förbättrade monarki icke destomindre visat sig vanmäklig att hejda inkräktningar, som dock hvarken blifvit företagna af någon Cromwell i djerfhet eller någen Napoleon i snille. Ett enda ord af segrarne vid barrikaderne hade kunnat sända Hertigen af Orleans i landsflykt, och dock är han Konung — och likväl, oaktadt allt hvartill vi varit vittnen dessa tre åren, tro vi att det nya försök med en monarki, som Frankrike nu gör, icke skall gå förloradt för fäderneslandets framtid. Dem, hvilka lika med oss på god tro hoppats på möjligheten af en republikansk monarki, af en karte-sanning , al en medborgarekonung, skall detta försök lära, att den kungliga makten icke gerna ser någon gians sig föreskrifvenz att bland de krönta :hufvuden linnas få Theopomper och Antoniner, få som kunna vänja sig vid den tron, att man blott stödd på lagen kan arbeta för statens ära och lycka. Man skall af den nya monarkiska erfarenhet Frankrike nu håller på att göra, lära sig att inse, att det finnes ingenting annat oomkullstöttigt än folkets vilja, som i revolutionerne vet att krossa denna inviolabilitet, hvilken kungadömet anser för sitt, pantsar. Man låtsar glömma att efter de trenne dagarnes strid, då kanonens tystnade buller tillät denna handfull deputerade utgå från det palats der de kållit sig dolda, var det vi som bjelpte till att uppresa detta monarkiens träd, hvilket till två tredjedelar redan låg på marken; och man riktar sina anklagelser mot oss, som gerna velat spara det nya konungadömet alla sina febteg, som velat gifva Konungen ett stöd i Lafayeltes popularitet, i friheten, äran och en sparsam hushållning, och derigenom bringa republiken i glömska, hvars tid ännu ej var inne. Man anklagar oss — och för hvad? Jo, att hafva sagt fursten sanningen, att hafva uppgifvit det enda medet, som kan rädda monarkien! Om de artiklar, för hvilka vi pu tilltalas, blifvit publicerade i Augusti r830, då ett hel! folk, i tillförsigt till den nyvalde fursten, helsade hans uppstigande på thronen såsem en välgerning, då iuvse vi att dessa artiklar kunde hafva funnits brottsliga. Men ställningen är i dag helt annorlundas man har haft tid öfvertyga sig hvad det betydt allt det vaekra vi hört af oegennytta, patriotism och mod, och i dag skolen fiena den klagan sann, rättvis och grundad, som vi höja ända opp till throner. Hvad skall man väl tänka, då man med så mycken värma hörer talas om Fransyska äran och deltagandet i segrarne vid Valmy och Jemappes., och ser Frankrike mera förödmjukadt än vid traktaten i Wien, mindre ärofullt äv efter det hjeltemodiga nederlaget vid Waterloo: Hurno hörde vi ieke, i början af Kooungen: tillträde till regeringen, försäkras, att en civillista af 4 millioner vore allt som behöf des för att representera , och kort derpå finna vi, genom böner, iemmerklagan och