Ott ss All CENNDA IUCUMOTACE IRA INOnRaTEI som Sal
så vackra löften, som ville omsgifva friheten
med de starkaste garantier, som framställde
de visaste försigtighetsmått till betryggande af:
folkets rättigheter, att denna nya, förbättrade
monarki icke destomindre visat sig vanmäklig
att hejda inkräktningar, som dock hvarken
blifvit företagna af någon Cromwell i djerfhet
eller någen Napoleon i snille.
Ett enda ord af segrarne vid barrikaderne
hade kunnat sända Hertigen af Orleans i lands-
flykt, och dock är han Konung — och likväl,
oaktadt allt hvartill vi varit vittnen dessa tre
åren, tro vi att det nya försök med en mo-
narki, som Frankrike nu gör, icke skall gå
förloradt för fäderneslandets framtid.
Dem, hvilka lika med oss på god tro hop-
pats på möjligheten af en republikansk mo-
narki, af en karte-sanning , al en medborgare-
konung, skall detta försök lära, att den kung-
liga makten icke gerna ser någon gians sig
föreskrifvenz att bland de krönta :hufvuden
linnas få Theopomper och Antoniner, få som
kunna vänja sig vid den tron, att man blott
stödd på lagen kan arbeta för statens ära och
lycka. Man skall af den nya monarkiska er-
farenhet Frankrike nu håller på att göra, lära
sig att inse, att det finnes ingenting annat
oomkullstöttigt än folkets vilja, som i revolu-
tionerne vet att krossa denna inviolabilitet,
hvilken kungadömet anser för sitt, pantsar.
Man låtsar glömma att efter de trenne da-
garnes strid, då kanonens tystnade buller til-
lät denna handfull deputerade utgå från det
palats der de kållit sig dolda, var det vi som
bjelpte till att uppresa detta monarkiens träd,
hvilket till två tredjedelar redan låg på mar-
ken; och man riktar sina anklagelser mot oss,
som gerna velat spara det nya konungadömet
alla sina febteg, som velat gifva Konungen
ett stöd i Lafayeltes popularitet, i friheten,
äran och en sparsam hushållning, och derige-
nom bringa republiken i glömska, hvars tid
ännu ej var inne. Man anklagar oss — och
för hvad? Jo, att hafva sagt fursten sannin-
gen, att hafva uppgifvit det enda medet, som
kan rädda monarkien!
Om de artiklar, för hvilka vi pu tilltalas,
blifvit publicerade i Augusti r830, då ett hel!
folk, i tillförsigt till den nyvalde fursten, hel-
sade hans uppstigande på thronen såsem en
välgerning, då iuvse vi att dessa artiklar kun-
de hafva funnits brottsliga. Men ställningen
är i dag helt annorlundas man har haft tid
öfvertyga sig hvad det betydt allt det vaekra
vi hört af oegennytta, patriotism och mod,
och i dag skolen fiena den klagan sann,
rättvis och grundad, som vi höja ända opp till
throner.
Hvad skall man väl tänka, då man med så
mycken värma hörer talas om Fransyska äran
och deltagandet i segrarne vid Valmy och Je-
mappes., och ser Frankrike mera förödmjukadt
än vid traktaten i Wien, mindre ärofullt äv
efter det hjeltemodiga nederlaget vid Waterloo:
Hurno hörde vi ieke, i början af Kooungen:
tillträde till regeringen, försäkras, att en ci-
villista af 4 millioner vore allt som behöf
des för att representera , och kort derpå
finna vi, genom böner, iemmerklagan och