många forboppningar som blifvit väckta utan att realiseras; det är att påkalla Eder dom, hvem söm har orätt, antingen de medborgare, som yrka. uppfyllandet af högtidligt besvurna förbindelser, eller de styrande som icke stå vid sina ord, hvilkas visade republikanism icke var annat än ett sken, hvilkas handtryckningar icke voro annat än snaror utlagda för -Fransyska folkets godtrogenhet. Man anklagar oss att hafva angripit Konunens inviolabilitet, att hafva förgått oss emot fans person, att hafva uppäggat till hat och förakt för hans regerirg och mot hans embetsmän. Sex af våra tidningsartiklar äro under tilltal. Man hade kunnat formera: mot oss sex serskilta processer, och begära af juryn att den skulle till det högsta straffet, 25 års fängelse och 45,000 franes böter, fälla den djerfve skriftställare, som vågat tala illa om H. M. Ludwig Filips regeriog. Men utan tvifvel af aktning för justitieministerns heliga ord, som den 12 Aug. 1830 lofvade att tryckfriketsproecesser hädanefter högst sällan skulle komma ? fråga , och för att icke handla mot Konungens vilja, som d. 31 Juli 1830 på stadshuset! lofvade tidningarne ett lyckligt lugn, har man i af dessa sex processer gjort två små, och gått ända derhän i mensklighet, att anse vår kritik öfver medborgarekonungens regering kunna försonäs med 35 års inspärrande på Mont St. Michel och 3,000 francs. böter. Man vill draga oss till ansvar för det vi skola hafva förebrått regeringen, att den förnekat sitt ursprung, att den brustit i uppfyllandet af sina löften 3 man tilltalar oss för det vi skola hafva sagt att den våldfört kartan, och fläckat Frankrikes ära. Vi beskyllas för att hafva anklagat regeringen för feghet, egoism och korruption. — Välan! allt detta är sannt. Vi hafva slutligen undersökt -styrelsegrundsatser, framställt folkets klagan mot kungadömet; vi hafva sägt hvar vi trodde gränsorne sluta för den kungliga inviolabiliteten, och påmint om Garb I och Jakob II, Ludvig XVI och Carl X, hvilka, för det de brutit sina löften och velat styra emot den nationelia viljan, förlorat lifvet eller thronen. Då folket, denne store uppresare och nedbrytare af throner, efter de trenne Julidagarne samtyekte att antaga Eudvig Filip till Konung, var det emedan man trodde att denne furste ieke skulle likna dem vi nyss förjagat; att med honom, medborgaren från 1789, friketen skulle herrska; att med honom, soldaten från Jemappes och Valmy, Frankrikes säkerhet vore betryggad; att med honom, oppositionsmarnen under de 15 år, då jesuitismen, aristokratien och godtycket herrskade hos 6ss, toleransen och den lagliga ordningen skulle återupplifvas; att slutligen med honom, som var en I borgerlig och hushållsaktig furste, vi skulle få denna regering för godt köp, som utgör Amerikapska republikens makt och välstånd, och som man då svor att taga till mönster: denna republik som ministern Fhiers, i. National för d. 3 Juli 1830, framställde såsom ett fönemåt för ädla sinnens tillgifvenhet, och om hvilken Ludvig Filip sade till Lafayette, att det var den fullkomligaste styrelse. Det ligger någonting högst märkvärdiet i