som den grofvaste orgpipan i Storkyrkan, och det trevne gånger å rad: Peter . . .Peter . Peter Bredström! du blir intet gammal — Jag mumlade under lakanet och svarade: Hvad behagas? . . . Puff! och si dörrn flög i detsamma på vid gafvel: ett susande sken uppfyllde hela rummet, imellan hvars spräckliga och brokiga flammor en sväfvande skugga utan uppehåll vandrade fram och tillbaka, som till slut mer och mer uppdagade för mig min afledna saliga hustrus bild: och syntes hon skenbarligen, liksom i ett långt sveplakan, med en uppsalt mössa och en svart och hvit solfjäder, hvarmed hon stundom fläktade öfver amman och barnet. — Hjelp, himmel! .. . O Sanet Antonius Kortmålare! . -. Uff, uffj uf! ... Hör på! Amman, som satt på en pall och nickade vid en grön talirik med några skifvor stekt palt och em kruka färsköt, gaf tilt ett rop vid denna syn, och trillade som en tjäderhöna för skottet: det ena barnet qved i dunbädden, det andra fick hjertsprång i fållbänken, vaggmeden knarkade, hundarne bjebbade, Amman slog ihop båda händerna, Brandvakten ropade tolf slagen, Upsalaposten rullade förbi och stötte i posthornet, tornväktarn tutade, luren vrålade från garfveriet, en lykttändare, som halkat ner af stegen, låg med sitt afbrutna ben i snödrifvan och jemrade sig: Patrullerne ropade wer da? Kattorna jamade, elt parti i bakpoörten och det andra sällskapet på taket: mössena knaprade på smörbyttan under skänkskåpet och sinselerade på tullspecialen vid väggen, värdinnans hund var instängd i mangelbon: och, till öfverflöd, vid det smattrande urvädret om natten, bultade vindsluckan med ett beständigt knirrknarr mot takfoten? svinen grymtade i stiam, hönsen kacklatde på hövinden, tuppen gol i vindsgluggen, blompottorna föllo ned från sängkransen oci vedtrafven ramlade ner i vedbon... Uf, uff, uff! var jag då intet väl i mina affärer? Hvad behagas 2 Sådan, mina Läsare, var, min belägenhet, då jag ändteligen lyfte upp-hufvudet och tittade fram, intet annorlunda i physionomier, än som en feg rckryt för några prygel, än en hanrej, som tittar efter hatten och käppen, eller som en from besökare efter et slag på truten ..... Hvad gjorde jag arme man? Jo, jag blundade, slog eld, tände på pipan, blef modig i mitt förvirrade tillstånd och drog på mig byxorna; kriag kapprocken bandt jag strumpebandet om lifvet, satte Hatten. ofvanpå nattmössan ,, och skultade såbarfota: från min sal. Hustru och hela hushållet bort i granskapet till Källaren Lilla Victoria. Jag sprang så sujorna: hoppade undar tofflorna och .klacklapmarna flögo ir kapp med snöbollarna: håret läcktade utåt ryggen, som på den flygande Mercurius, gnistorna glimmade kring piphufvudet, mjelten högg, och hjertat klappade i prånget tik tak, tik tak, tik tak! Ändteligen nant jag framoch durkade inom porten, bums senom en dörr, somt en pil, inililla B!å kammaren på Viktoria: .. i ibland de öfriga styckena eller tidningsariklärna, neddela: vi grafskriften öfver salig Cricongqvist, och rapporten om Movitzs sista jukdom: Criconqvist Homerus,Sow af Majorefven