ban, syfta till osämja enär det omisskärne-
liga ändamålet med deras användande icke kan
vara annat, än att emot en främmande, fred-
lig makt, uppreta känslor, minnen och pas-
sioner.:
Vidare upptages såsom bevis för smädlighe-
ten, den i artiktin: förekommande förebråelser
åt en viss här utkommansde? tidning, att. äga
stora Svimpatier i Nordost, samt slutet af: den
ena artikeln, så lydande?
Det är- litet men dock något; och torde mera
än man vid första-aublicken förestäter sig, bi-
draga att skingra den gloria af ofelbarhet och
oemotlståndlighet hvarmed de små - despoterna,
något hvarstädes, till egen vinning och folkens
hållande i en helsosam fruktan, äflas att ut-
styr sin herrskare och föresyn, den väldige i
Csterp? hvilka utfryck aktor anser förgripliga
möt de Europeiska Regeringarne i. allmänhet.
Slutligen uppfattar äklagaremakten de i den
sednare artikela fällda yttranden, såsom smä-
lelse, emot Ryska natienen och Regeringssättet,
amt de inre och yttre -förhållanderne; och
ifverlemnar till Domstoiens, till Nimndens och
lerjemmte till hvarje sansad Svensk Medbotgares
xehjertande,; hurnvida användandet af ett så-
lant språk, som det nu anförda, emot främ-
nande, vänskapliga Regeringar och folk, må i
ängdenr kunna stå tillsammans med statens ut-
värtes säkerhet, sid hvars bibehållande Rikets
ständer, uti ingressen till tryckfribetsförordnin-
sen, fästat-ett lika stort. afseende(?) som. vid
tet invärtes lugnet. : l
Det bör. väl ej förnundra någon, som med
ippmärksamhet följ. åklagaremaktens gätt, att
olka tryckfrihetslagens- anda och ord,: under
ktionerna mot Aftonbladet,. Korversations-
ladet Medborgaren, mi: fl. att: finra den ännu
öra till föremål, -för samtidens Dornstolsbeslut
ivad som i fängden skullle kanna inträffa. Men;
tt denna: åklagaremakt öppet erkänner sig ej
ilja åtala opinionernas, det är: ämnets och
ankens, utan skrifsättets, det är: uttryckets,
agstridighel; således ej skriftens åsyftning,
utan framställningssättet; detta synes så stri-
lande emot Lagens ordagranna föreskvift i
örjan af.3 . tryekfrihetsförordningen, att det
cke kan undgå en anmärkning, hur som tryck-
riheten är i högsta fara, om sädana slutsatser an-
agas. Med skäl synes man kunna fråga: hvart det
längden skall föra oss, om man, såsom nu en tid
ändt, tror sig berättigad att åtalal och dömma,
tan afseende på det ordagranra stadgandet af
n fag, som likväl skall efter ordalydelsen
llämpas?
Vi ämne icke inlå!a oss i några betraktelser
fver sjelfva det orimliga innehållet af 3 4. 9
nom tryckfrihetslagen, hvilket sätter den Sven-
ka tryckpressen under ett slags indirekt be-
oende af anspråken hos främmande makters
ninistrar, ty vi veta, att en lag skall och
käste åtlydas, så länge den finnes; men åt-
vinstone synes det då vara angeläget, att icke
ecom en cxtenmsiv tolkning. af en sådan orim-
3 lag gynua dessa anspråk, hvilket 7; längden
iåhända någongång för Regeringen sjelf kunde
Isfva tryckande; och det är i synnerhet der-
;re, som de af Aktor pu framställda satser
räfva en allvarlig uppmärksamhet.
Vi tillstå ocrna am vi tig da sJ