en allvarlig uppmärksamhet. Det har icke blif-
vit bestridt, att Hr Öfversten öfverträdt ett be-
stämdt lagrum; och utöfvat ex myndighet i be-
straffnivgsväs, som icke tillkom honom; att
hansderigenom gått en laglig raänsakning och
dom i förväg, samt att karlen genom denna
lagstridiga åtgärd, undergått.tvänne bestraffniv-
gar i stället för en. Hvilka äro; då de skäl
Högsta Domstolen begagnat till hans frikän-
rande? Jo! Herr Öfversten har i sin förklaving
andragil: att han icke kärde Rådhus Rättens i
Malmö beslut om Lindmans, stöHasde munder
Krigs Rätt, och Högsta Dömstolen har anta-
git denna ursäkt, under åberopande, att en så-
dan kännedom af förhållandet icke blifvit emot
Br Öfverstens bestridande bevisad).
Det märkvärdigaste domskäalet är likväl, att
H. Domstolen begagnat en invändning af Hr
Öfversten; alt Majorerne vid Aridra-gardet un-
der en längre tid skola brukai, alt, på eget be-
våg och utan chefens hörande, tHldela extraju-
diciela afstrallningar Tör rymningshrott. Då
detta likväl är med tydliga. rd förbjudet, så
har Högsta Domstolen här staluerat det märk-
liga exemplet, att en Ei;nbetsman kan frikän-
nas från ansvar för en olaglighet, icke för de!
ban ej blifeit ötfvertygad derim, utan för det
han säger sig hafva begått ssmma olaglighet Here
gånger Ailförene. Om denna juridiska logik
komme att gälla till förmon för tilltalade Da-
mare, och Embetsmän i allmänhet, i fråga om.
tjensteförsummelser eller direkta tagbrott; så
skalle lagskipningen i landet utan tvifvel innan
kort komma at! stå på goda fötter!
Nägon skiljaktighet lärer varit vid omröst-
ningen i Högsta Domstolen, hvarom vi en an-
nan dag skole meddela närmare underrättelse.
J