Med djup smärta såg jag mig nödsakad att af Eder begära en utvidgning i min makt, för att hålla de Irländska. upprorsstiftarne i tygeln och bestraffa dem. Eder tillgifvenbet och trohet motsvarade, såsom jag med tillför sigt väntade, denna uppmaning. Jag har endast i inskränkt mått behöft använda den makt mig blifvit anförtrodd, och jag bar nu den tillfredsställelsen kunna underrätta Er, att olydnadens och våldets anda, som i så hotande grad herrskade i Irland, nu för det mesta försvunnit. Jag emotser med längtan den tid, då den sorgliga nödvändigheten af dylika stränga men oundvikliga åtgärder kan upphöra; och jag uar med största tillfredsställelse gifvit mitt bifall till de åtskilliga helsosamma och lindrande åtgärder, hyilka under loppet af innevaraude session blifvit mig förelagda till sanktion. Edert antagande af mina förslag rörande de gods, som tillhöra den Irländska episkopala kyrkan, samt ett oförtöfvadt och fullkomligt afskaffande af kyrkoskatten, äfvensom Edra beslut om en bättre organisation af Juryerna, såväl i afseende på den kriminella som civila lagskipningen, lemna det bästa bevis, att man kan sätta fullt förtroende til det förenade Konungarikets parlament, i fråga om införandet af nyttiga förbättringar, som betrygga alla folkklassers välfärd, och sålunda äro egnade all fastare tillknyta unionshandet mellan de håda rikena, hvilket jag med Ert bistånd fast beslutit upprällbälla. Mine Herrar af Underhusct! Jag tackar Er för de bevillningar, Ni anslagit för det kommande året. Det belopp hvartill jag äskat dem, är betydligt lägre än vid de förra sessionerna, och J hafven visligen begagnat den besparing, som deraf uppkommit, till förminskande af de allmänna skalterna. J skolen, såsom jag är öfvertygad, fortgå i samma anda al omtänksam bushållnivg, förenad med billigt afseende på statens behof, oeh sälunda befästa det anspråk på allmänt förtroende J såsom trogne väktare af kronans ära och folkets sanna intressen för? värfvat Eder. Mine Herrar af Ofveroch Underhusct! Då J nu ätervänden till edra hem, tagen J med Eder den tillfredsställande öfvertygelsen, att J med nit uppfyllt Edra åligganden såsom representanter. Under tiden mellan de båda sessionerna skall Eder uppmärksamhet utan tvifvel fortfara att vara riktad på samma ämne, och detta Ert nyttiga och ärofulla uppfyllande af Edra otfentliga och enskilta pligter gifver mig grundadt hopp, att, med den Gudomliga Försyners nåd, se mitt folk stärkt och nppmuntradt i kärlek till friheten, i flitens och laglydnadens anda, samt i moraliskt värde, de säkraste grundyvalarne för ett folks trygghet och lycka. Sedan Konungen uppläst detta tal, förklarade Lordskanslern parlamentet prorogeradt till den 31. nästkommande Oktober. Dagen innan sessionen slöts ställde fr Attwood åtskilliga frågor Utill Lord Palmerston, i afscende på regeringens utländska politik. Han frågade om det vore grundadt, att en för England menlig traktat nyligen blifvit afslutad mellan Holland och Förenta Staterne i Norra Amerika; huru det förhöll sig med de Turkiska och Egyptiska angelägenheterne,.samt Englands vägran att bistå den förstnämnde makten; vidare hvad som varit föremålet för Lord Durhams mission till Petersburg, och slutligen några frågor i afscende på det sätt, hvarpå Konungen mottagit grefve Orloff. Lord Palmerston förklarade derpå, att han icke ägde officiell underrättelse om någon nyligen mellan Holland och Förenta Staterna afslulad traktat. I afseende: på frågan om den Porten vägrade hjelpsändring anmärkte han, att då regeringen, vid den tiden begäran derom framställdes, varit nödsakad hålla en flotta i Nordsjön och på Hoiländskakusten, samt derjemte haft krigsskepp stalionerade i de Portugisiska farvattnen, så hade den icke varit istånd att, utan tillgörande af parlamena