Med djup smärta såg jag mig nödsakad att af Eder
begära en utvidgning i min makt, för att hålla de
Irländska. upprorsstiftarne i tygeln och bestraffa dem.
Eder tillgifvenbet och trohet motsvarade, såsom jag
med tillför sigt väntade, denna uppmaning. Jag har
endast i inskränkt mått behöft använda den makt
mig blifvit anförtrodd, och jag bar nu den tillfreds-
ställelsen kunna underrätta Er, att olydnadens och
våldets anda, som i så hotande grad herrskade i Ir-
land, nu för det mesta försvunnit. Jag emotser med
längtan den tid, då den sorgliga nödvändigheten af
dylika stränga men oundvikliga åtgärder kan upp-
höra; och jag uar med största tillfredsställelse gifvit mitt
bifall till de åtskilliga helsosamma och lindrande åt-
gärder, hyilka under loppet af innevaraude session
blifvit mig förelagda till sanktion. Edert antagande
af mina förslag rörande de gods, som tillhöra den Ir-
ländska episkopala kyrkan, samt ett oförtöfvadt och
fullkomligt afskaffande af kyrkoskatten, äfvensom
Edra beslut om en bättre organisation af Juryerna,
såväl i afseende på den kriminella som civila lag-
skipningen, lemna det bästa bevis, att man kan sätta
fullt förtroende til det förenade Konungarikets parla-
ment, i fråga om införandet af nyttiga förbättringar,
som betrygga alla folkklassers välfärd, och sålunda äro
egnade all fastare tillknyta unionshandet mellan de
håda rikena, hvilket jag med Ert bistånd fast beslu-
tit upprällbälla.
Mine Herrar af Underhusct!
Jag tackar Er för de bevillningar, Ni anslagit för
det kommande året. Det belopp hvartill jag äskat
dem, är betydligt lägre än vid de förra sessionerna,
och J hafven visligen begagnat den besparing, som
deraf uppkommit, till förminskande af de allmänna
skalterna. J skolen, såsom jag är öfvertygad, fortgå
i samma anda al omtänksam bushållnivg, förenad med
billigt afseende på statens behof, oeh sälunda befästa
det anspråk på allmänt förtroende J såsom trogne
väktare af kronans ära och folkets sanna intressen för?
värfvat Eder.
Mine Herrar af Ofver- och Underhusct!
Då J nu ätervänden till edra hem, tagen J med
Eder den tillfredsställande öfvertygelsen, att J med
nit uppfyllt Edra åligganden såsom representanter.
Under tiden mellan de båda sessionerna skall Eder
uppmärksamhet utan tvifvel fortfara att vara riktad
på samma ämne, och detta Ert nyttiga och ärofulla
uppfyllande af Edra otfentliga och enskilta pligter
gifver mig grundadt hopp, att, med den Gudomliga
Försyners nåd, se mitt folk stärkt och nppmuntradt
i kärlek till friheten, i flitens och laglydnadens an-
da, samt i moraliskt värde, de säkraste grundyvalarne
för ett folks trygghet och lycka.
Sedan Konungen uppläst detta tal, förklara-
de Lordskanslern parlamentet prorogeradt till
den 31. nästkommande Oktober.
Dagen innan sessionen slöts ställde fr Attwood
åtskilliga frågor Utill Lord Palmerston, i afscende
på regeringens utländska politik. Han frågade om
det vore grundadt, att en för England menlig
traktat nyligen blifvit afslutad mellan Holland
och Förenta Staterne i Norra Amerika; huru det
förhöll sig med de Turkiska och Egyptiska
angelägenheterne,.samt Englands vägran att bi-
stå den förstnämnde makten; vidare hvad som
varit föremålet för Lord Durhams mission till
Petersburg, och slutligen några frågor i afsc-
ende på det sätt, hvarpå Konungen mottagit
grefve Orloff. Lord Palmerston förklarade der-
på, att han icke ägde officiell underrättelse om
någon nyligen mellan Holland och Förenta Sta-
terna afslulad traktat. I afseende: på frågan
om den Porten vägrade hjelpsändring anmärk-
te han, att då regeringen, vid den tiden begä-
ran derom framställdes, varit nödsakad hålla
en flotta i Nordsjön och på Hoiländska- kusten,
samt derjemte haft krigsskepp stalionerade i
de Portugisiska farvattnen, så hade den icke
varit istånd att, utan tillgörande af parlamen-
a