er
ha
20
Ni
00
ch
an
ke
1e
I-
de
på
Or
a
ti
an
sm I mm mm HJ NH RR RR RR nn RR RR
värden, och smög vid bortgåendet ett par kort
i fickan. Under spelet hade värden, Guibert,
stundom af vänskap tagit hans kort, för att
söka hjelpa bonom att bryta turen; men det
var som om spelet varit förgjordt, han tap-
pade då ideligen, hvaremot samma person stän-
digt vunnit, då han spelat emot vittnet.
Ett par dagar derefter hade vittnet träffat
en bekant i Palais Royal, och för honom om-
talat händelsen. FHFvad! Ni vet då icke, sade
denne, att den der Guibert är allmänt känd
för en falsk spelare och derjemte en af de
värsta procentare i Paris, en pest för den Pa-
risiska ungdomen, som han narrar till sig och
bedrar, samt på hvars bekostnad han riktar
sig? Betala honom icke, ty det är en komplett
skurk, för hvilken Ni blifvit ett offer.? Vittnet
hade i anledning häraf betraktat sig såsom fri
från sin förbindelse, och låtit ett år passera
utan att något vidare afhördes.
Eit år derefter hade vittnet åter träffat Hou-
daille, och sagt till honom, att vittnet förlorat
mycket penningar på börs-spekulationer, för att
försöka huruvida Houdaille skulie besvara detta.
Denne hade då med en betydningsfull min
yttrat: Kanhända ges det ett medel att repa-
rera denna förlust, samt bett vittnet helsa på
honom. De hade då åtföljts upp i ett litet
krypin i fjerde våningen af elt hus på gatan
Croix des petitls champs, der allt haft ut-
seendet af oordning och elände. Det första
vittnet fått se vid inträdet i rummet, var nå-
gra nyttjade kortlekar i en halföppen låda.
Se der, hade vittnet skämlande sagt, utan
tvifvel nyckeln till Er lycka; men hur bär Ni
er då åt vid spelet? Houdaille hade i början
tvekat, men sedermera visat vittnet, huru han
blandade för att alltid få målare på sin hand;
hvarefter de om en stund åtskiljts.
Kort derefter hade vittnet fått höra, att en
ung Läkare hos Guibert tappat 1500 francs;
detta hade bestämt honom att avgifva saken
hos polisprefekten, oaktadt han hört, att det
falska spelarne i Paris voro förenade genom ett
slags ordens-samband, och fastän han i följd af
några fällda yttranden om dem fått emottaga
flere. anonyma bref med de skarpaste hotelser
om fara för sitt lif, i fall han skulle upptäc-
ka dem.
Allmänna åklagaren frågade härvid, hvilka
underrättelser vittnet kunde äga om Guiberts
förmögenhet, hvarpå viltnet svarade, att han
endast trodde Guibert vara välmående, då hans
rum förrådde en viss lyx, och han bestod sig
kabriolet och en neger till betjent. (Härvid
rättade Negren sig, till samlingens. stora för-
fHoudaille skulle nu höras, och började der-
vid med en mycket len röst berätta, att han
händelsevis var hos Guibert, som han alls ic-
ke kände, då man på eftermiddagen började
tala om spel. . Jag måste bekänna, mina
tHerrar, sade han härvid, att jag spelar högst
ogerna: ja! jag har en riktig afsky derför. E-
7) ät dh oe 1 . - 2 1 1
2 a
och 5: francs 1 penningar; en aunan gång hade
Houdailles Jo! jag skall hatva der ärar
att säga rena sanningen, om man också högg
mig 1 stycken.
Pres. Det är nu alldeles icke fråga om att
hugga Er i stycken; utan svara helt enkelt på
min fråga. Houdaille: Jo! tärningarne och det
öfriga låg allt uti lådan till en kommod, som
jag en gång köpte på en auktion.
Pres. Hvad har Ni då förr sysselsatt Er
med? Houdaille: jag har hållit bank i Mon-
tauban och Cahors.
Pres. Ja så! då är det icke underligt att Ni
har en sådan förskräckelse för alla slags spel!
Houdaille. Precist så, Hr President. De uppträ-
den, hvartill jag derunder varit vittne, och å-
synen af de många ynglingar som förstört sig
på spel, ha ingifvit mitt menniskoälskande
hjerta en oöfvervinnerlig afsky derför. i
Houdaille fortsatte härefter sin berättelse med
samma goda kontenanss och berättade, huru
han vid sista mötet med M. S. faderligt var-
nat honom, för hvilken han hade samma öm-
het som om det varit hans egen son, att icke
spela. Tillfrågad öfver sin bekantskap med
Guibert, försäkrade han, att denne var en gan-
ska hederlig man, som han icke kände om
I han stupat på honom, förr än samma dag, då
han der träffat M. S., bjuden likasom denne på
champagne och en kalkon med tryffel, hvil-
ket icke var en rätt att förakta.
Härefter hördes en Baron H... som intygat
att han varit inne hos en restauratör till mid-
dagen en dag då det regnat starkt. Som han
varit utan paraply, hade Hr Guibert, som äf-
ven suttit på värdshuset, föreslagit honom att
stiga upp till sig ett par hus derifrån, tills reg-
net gick öfver. Hit hade ett par åndra per-
soner genast derefter inkommit, man hade pro
ponerat ett parti ecartg, och Baronen, som spe
lat med de inkomna gästerha, emedan Guibert
legat och rökt em cigarr på soffan, hade på ett-
par timmar tappat 1300 francs.
Er Kunglig Eifmedikus, vid namn Comte;
hördes härefter: mine Herrar, yttrade han, jag
har ganska litet att säga om denna saken, ty
jag betjenar mig aldrig af enkom skurna kort.
Sådana. äro endast gjorda för nybegynnare, men
jag behöfver dem icke för mina turer. Härvid
tog han en vanlig kortlek, och visade, huru han
i ett ögonblick kunde förvandla ruter sjua till
spader dam, utan att någon kunde se huru det
gick till, samt blandade och gaf, så att han
alltid sielf fick Kungen. i
Ännu åtskilliga vittnen hördes härefler öfver
Guiberts och Houdailles bedrägerier,
I frågan om procenteriet, som var den, andra
anklagelsepunkten, framträdde en Juris Stu-
dent, vid. namn Verneuil, som berättade, att
Herrarne Martin och Heral sistl. år hade åta-
git sig att skaffa honom lån emot revers. Hin
hade då utgifvit tvänne skuldförbindelser, hvar-
dera på 2,000 franes med olika förfallotider,
för hvilka han hade erhållit go buteljer vina
RK a
ER AA