kräftat detsamma. Lika fullständigt hade vid
Tinget blifvit utredt, att den af Peter Pers-
son innehafda slägga varit densamma som från-
stulits Hammarlund.
Till förringande af verkan af detta allty
heter det vidare, försökte då Peter Persson
med vittnen styrka att han, långt förr än stöl-
den föröfvades, ägt samma slägga, men der-
med har han dock icke kommit vidare, än att
en person vid namn Brolin skall två år före
stölden sett släggan ho en smed Wahlstedt,
som sagt sig hafva fått den till låns af Peter
Persson, hvilken berättelse likväl wvederlagts I
af TVahlstedt sjelf och hans hustru, som bäg-
ge bestämdt förklarat det icke vara densam-
ma; och sjelfva detta misslyckade försök ökar
bevisningen mot Peter Persson, som klarli-
gen sökt genom förvexling af olika händelser
dölja sanningen samt föra äklagare och domare
bakom ljuset. Det vörer väl icke min rätt,
men jag kan dock, för att kalla en förtjent
uppmärksamhet å Hof-RBättens lagskipningssätt,
icke undgå 1 underd. anmärka, hurvuledes Pe-
ter Perssons enka förklarats berättigad bibe-
hålla släggan, på grund af vittnet Brolins be-
rättelse, att han sett samma slägga två år förr
än: stölden inträffade hos Smeden Wablstedt,
som sagt sig, hafva lånt den af Peter Pers-
son, och en sådan lös uppgift, bestämdt mot-
.sagd af både Wahlstedt och hans hustru, icke
innebärande det ringaste bevis om Peter Pers-
sons ägande rätt, skulle upphäfva verkan af
ON af Peter Persson obestridda
; upphäfva verkan af allt hvad 49 Kap. Miss-
ernirebbalken stadgar om ägarens rält att å-
tertaga hvad honom blifvit frånstulet, upphäf-
va den i 20 4 nyssnämnda kapitel Peter Pers-
sons ålagda skyldighet att visa sin fångesman,
en skyldighet, den Hof-Rätten, 1vertemot la-
gens bokstaf och välförstådda mening, behagat
öfverflytta på Hammarlund, genom den orim-
liga och från ingen lag härledda fordran, att
Hammarlund skulle styrkt, när han af slöggan
blef egare, likasom i rättigheten alt i fred: för
tjufvar få behålla min egendom elier att få
handräckning till åter tagand deraf, då den stu-
lits och återfinnes , skulle bero på bevisning af
tiden när jag den förvärfvade
I sådant skick, som jeg ofvanföre haft nå-
den framställa, stod ransakningen vid Härads-
Rätten, då Peter Persson gick en redan fär-
dig dom i en annan verld till n möte, och der-!
med undandrog sig, samt betog målsegande och
åklagare den ytterlig gare bevisning i saken, som
kunnat vara att tillgå. Jag ledes deraf natur-
ligen till den fråga, hvilken jag vågar under-
ställa Eder Koogl. Maj:ts nådig 52 pröfning, hu-
ruvida icke dermed äfven mäste förfalla all
fråga om rekonvention.. In sådan, så vidt den
är sträckt till annat än ersättning, som utgör
en behållning, en fördel för arfvingar, synes
toöra en helt och: hållet personel rätt hos den
förfördelade, hvilken icke kan ärfvas och göras
gällande a af en icke förfördelad. Då, Ull exem-
pel, i månvga fall, upprättelsen består i afbön,
Fjetterström voro höjd öfver allt tvifvel, dels
genom Smedens edgång vid tinget, dels genom
fem vitinens utsago, som mer och mindre be-