den underordnade tjenstemannabelaitlning, samt upptagen af sådana bestyr, som en Länsman; och då utrymmet icke tillåter deras meddelande in extenso, ha vi likväl trott oss böra, så väl för den allmänna uppmärksamhet målet väckt, som för sjelfva innehållets intresse, meddela en hufvudsaklig del deraf i sammandrag. Handlingarna visa, heter det i början af besvären, att, sedan Smeden Hammarlund för vid pass 3 år sedan, förlorat genom inbrottsstöld några smedjeredskap, samt lädret å blåsbelgen i sin smedja, utan att gerningsmannren eller något af det stulna under tiden kunnat upptäckas, fanns omsider hos Peter Persson ; Hofen slägga, som Hammarlund förlorat. Genom vittnesmålen är fullständigt utredt, att då Peter Persson, i början af vären 1831, utlånade denna slägga till Smeden Jan Fredriksson vid Bond-9rlunda, han bedt honom förtiga af hvem han fått låna den; att ägaren, FHammarlund, tillfälligtvis hos Jan Fredriksson funnit den, och att, på uppgift huruledes den blifvit honom afhänd, Jan Fredriksson utlyst hvar han fått den, samt återlemnat den till Peter Persson, som undangömt den i sitt kök, vid det han såg Hammarlund, åtföljd af en fjerdingsman, till gården anlända; alt han, på uppmaning att framskaffa släggan, och uppgifva sin åtkomst dertill, först svarat att hån icke kunde uppgifva sin fångesman, — sedan, på min fråga, efter det jag ditkommit, att hon icke tillhörde honem, utan en tjuf, som numera afhändt sig lifvet, vid namn Bredberg, som några år förut qvarlemnat den, då han för Peter Persson beslagit hjul; och att, då Bredberg, tillkallad, nekat sig på 7 års tid hafva hos Peter Persson förrättat sådant arbete eller hafva qvarlemnat eller någonsin tillförene sett omförmälde slägga, Peter Persson blifvit förlägen och skiftat färg. Sådant. var resultatet af den preliminära undersökning jag anställde: en i orten bosatt trovärdig man uppgaf stöld genom inbrott vara hos sig begången af persedlar till obestridligt värde af mera än 10 daler: inbrottet bestämde än mera Brottets ovillkorligt urbota egenskap; en del af tjufgodset, igenkändt af egaren, fanns hos Peer Persson, som sökt dölja det, förnekade sig dertill vara egare, befanns med tvetalan, med osannir gar och icke förmådde uppgifva någon åtkomst dertill; och denne man var en person, som för sin vandel läste afskyns: och föraktets straffdom öfver sig i hvarje blick som mötte honom i hela orten, och på hvilken mångfalldiga gånger misstankar om brott fallit och qvarstadnat under mindre uppenbara anledaingar än nu. 7 Fjetterström anser derföre, alt han icke ansvarsfritt inför förmän och allmänhet, hvilka ägde af honom kräfrva nitisk vård om ADPetta omdöme om bondens: karakter och j rykte, som snörrätt strider emot uppgiften i Argi artikel, att den gamle mannen varit känd icke blott för en obefläckad vandel, utan åtnjöt tll och med ibtand allmogen i sin ort ett visst anseende, har Fjetterström styrkt med ett bilagåt betyg af Kyrkoherden i församlingen, As Wäångenberg, hvilken intygat, det Peter Persson var så -— . ) Ls 1 ee a