prohibiti vsystemet att mcd slillatigavde förhbigas.
Om hrivvinsbränmiegen är redan så mycket taladt
och skhrifvet, att om icke källan deirtill vore outtöm-
lig, intet mera vore derom att säga. förfarenheten
har åtininstone visat, alt skrifverict för och emot
byäunvinet varit nästan lika så omåttligt, som koön-
umtioneny, byaröfver med skäl allmän klagan föres.
Frågan om eu mera oinsbrävkt, eHer kanpända rät-
tare en ovilkoriise filt att I landet få införa an-
dra länders och natioxers alla vataralster , vare sig
Fåa eler förädlade, plögar icke auöpa utan ena His
strid. I båda fivnes en liklict, iver at hvarje 1i-
shrägkning synes Bo naturlig, s så vilt fen ej kan stöd-
jas på det allmänass ån-kan etter fördel. Pa förhand
torde kunna beräsnas, att Stävderne såsom vanligt, 1
synnerhet af de Svenska fabrikernes beskyddare, sko-
la mötas med de nrest prunkande beckrifningar öfver
den inkemska kontlilces vunna förkofran, förbigå-
ende med tystuad dea iodirehta beskaltniog den hit
tills kostat snart sardt telia nationen, nen ifrand:
? r ett fortfareavde dermed, under det kanhända sam-
ma röster, fa-tän 1 en annan lvu, lof arga den be
prisade näring-frbbeten. som kallas alimiän så lång
Ta cCu icke längre än det cusk sldlta intrecset medgifver;
ty icke är närlnesfilheten Gllmän så länge den hand-
laude ej får i riket införa oler drifva haudel med
annat, än det som icke någon särskillt klass Inom
Jar det gjort till föremål för sitt yrkes och mycken
fråga är, om det ens kan kallas vesklig sawhällstfri-
het, alt i vissa fall på denna sidan sundet är ett
brott alt ca hvad som med skäl anses tillhöra bifvets
eller allmänna sambhällslefnadens behof och på andra
sidan suvået för ett billigt pris kan erhållas. Bmel-
tertid och såvida allomr skalt she likaritt , synes det
vira gifvet, att alla ivbhemska fåbriker böra skyddas
på enabanda sätt. I motsats häraf är likväl cn nä-
riuggren alltför mycket vaulottad, som efter alt
hänge inom fiderneslandet hafva varit sällsynt, helt
oförmodaåt fått ustt hf jet rader de sednare brän-
vinsbränningsförbuden, förmodlieca genom den hvila
spekulationsandan dymedeist erhollit och som tvungit
den att taga sig ew ny rigtelng. Den nöäriigssoren ,
vi mena, är tillverkningen af wvinöäl! iha hongl.
Ko uwrmersc Rollegium kommer troligen I sinom tid att
förta vppmärks sambet vid det til edsställande RE
tat, att, inom loppet al tvenne år, ceudast och alle-
nast inom Malmö stal uppkommit och hedrifva as NN
ver ett dussin vinättikefabriker, utan att likväl ut-
Findsk vivättika är förbuden tili Införsel eller be-
Jagd med särdeles hög tull, AU bandteringen ändå
bär sig. visas deraf, att ingen af desse fabriksidkarve
kommit på obestånd och att antalet beständigt ökas.
Till för. lelarne af denna fabrikation börer att sam-
ma red-kap, samma arbetare och samma vudimaterier
som till hbränvinsbränning får och kan begignas,
samt att ditia slags ättika med den lätthet afättes,
att få eller inga stora lager Kira finnas, oaktadt en
så betydiigen ökad tillverkning och utan alt vägon
export dera! ägt rom. Med kännedom af de stora
partier vivällika, som om vi cj misstaga oss, åren
pe 241827 eniiat Tulljarnalernn till Skäne från ut-
rikes orter infördes, och ofvarunimnde förhållande
med afvättvingen af vinältikefabrikernes produkter,
u:Sste medgifvas att vinättikan, åtminstone I duna
ort, spelat och ännna spelar en icke obetydlig roll.
Skola nårra prohkibitiver äfven för framtiden bibe-
slias, synes således bei:örde prodok tion böra njuta
Ia hägn och beskydd som bränvisvet, alt förbjudas
til införsel i het cmet det producenterne vuder-
katas samma ben kattning som bränrvinstillverkarne
och bränvinsbränmecen derefter icke vidare erföor-
dras brvarken för att förädk potate:s cHer erhålla
drank för kreaturen, hvilken lika så väl kan fås ger
nom den ou beskvifne vinittikefabrikationen, elter
för att an-katfa födrag Gl allmänna skaltebördorne,
Nacra shardligare följder af en ymuj vbrukning
ar elvillika, lärer också icke vara a e i å
dave hittills icke latit sig förmärka, och att något
verkligt vanpris Ä varan ej v är att frusta, har
erfaoreubelen sedan visat — å ätt uppskrämda per:o-
ucr kuava väl 1 sin iubillniog föreställa sig m öjlig-
beten af missbruk vid vinättikefibrikerne ända der
hin, att bränviusbränning dervid vore verkställbar;
men de misstaza sig alltför mycket, Jå de I sin får
TilssO ej besivaa att vrivile .gbim tid utöfulng af vi: 1-
ättikebr) gå ej me ta att tillverka bränyt
- FA ere It
me —— me
s — on