nas yttranden, än de troligen sjelfve skulle önska att visa för allmänheten? Man måste en gång vänja sig af med denna öfverdrifna rädsla för hvarje offentligt uttryck af den uppmärksamhet, som folket ändock icke uraktlåter att fästa vid tillsättandet af statens vigtligare embeten, förutsatt att en tillbörlig grannolagenhet emot person dervid iakttages. Sjeifva behörigheten att yttra sig om sådana äm-nen är ett, reglorna för skieklighet i sättet elt annat. Om de sednare någongång skulle åsidosättas, så blir sådant ett rättvist föremål för anmärkning, men kan icke upphäfva en allmän, i tryckfrihetslagen grundad rättighet.