nas yttranden, än de troligen sjelfve skulle ön-
ska att visa för allmänheten?
Man måste en gång vänja sig af med denna
öfverdrifna rädsla för hvarje offentligt uttryck
af den uppmärksamhet, som folket ändock ic-
ke uraktlåter att fästa vid tillsättandet af sta-
tens vigtligare embeten, förutsatt att en tillbör-
lig grannolagenhet emot person dervid iakttages.
Sjeifva behörigheten att yttra sig om sådana äm--
nen är ett, reglorna för skieklighet i sättet elt
annat. Om de sednare någongång skulle åsi-
dosättas, så blir sådant ett rättvist föremål för
anmärkning, men kan icke upphäfva en allmän,
i tryckfrihetslagen grundad rättighet.