sådan plats, särdeles till den förestående Riks-
dagen:
Tidniugen Svenska Minerva, och i synner-
het Granskaren, hafva åter nyligen uppstämt
en gudsjemmerlig klagan öfver tryckpressen, i
anledning af ett yttraude, som Dagligt Alle-
hauda för någon tid sedan hade i afseende på
de personer, hvilka förmentes vara eller kunna
komma i fråga till den lediga Justitie-Råds-
latsen, och hvarom äfven vi nämnde några
ord. Gvranskaren, som sjelf stundom lemna!
bevis på den mest ogenerade käckhet, och
som -just tvckts vilja ådagalägga, huru långt
det går an för vissa tidwingår att attackera
andra, ända inpå gränsen af deras borgerliga
existimalion, när det gällt sådana personer
som t. ex. Hans Exellens Grefve Adlersparre,
finner nu iegenting mindre än ett oanständig!
charlataneri, ett groft gäckeri med förnuft
och skicklighet uti den omsiändigheten, att
en tidningsredaktion vågar nämna, hvilka per-
soner anses vara i fråga vid återbesättande af
ett ledigt embete, samt yttra sin tanka om
deras mer eller mindre tjenolighet dertill, och
såväl Granskaren, som Minerva se uti detta
iogedting mindre än ett intråeg i Konun-
ens konstitutionella rätt att göra utnämningar
till Rikets embeten. i
Utan alt för vår del ingå i något omdöme
om riktigheten af Dagl. Allehandas framställ-
ning angående personerne, i det speciella fall,
som gifvit anledning till dessa förbittrade ut-
gjutelser, hvilka upptaga större delen af tvänne
numror i Granskaren och en i Minerva, bedja
vi det älskvärda paret vördsamt, att något
kalmera sig, ty saken är verkeligen icke så
farlig. Vi tillåta oss att föra dem till sinnes,
hurusom Tryckfrihetslagen tillåter utgifvare af
hvarje skrift, således äfven en periodisk, att,
med de speciella undantag tryckfriketslagen
utsätter, yttra sig öfver hvarje föremål för
mensklig kunskap. Men nu är det en bekant
sak, att knapt något ämne finnes, hvarom all-
mänbeten är så intresserad att erhålla kunskap,
som angående den frågan, hvilka personer kun-
na vara påtänkta till återbesättande af det el--
ler det lediga embetet, och vi äre öfvertygade,
att detta utgör ett af de mest maktpåliggsaude
föremålen för kannstöperiet just i de kretsar,
i hvilka de båda tidningarnas utgifvare dväl-
jas och hafva sin varelse. Orsaken, hvarföre
de icke sjelfve skrifva något derom i de re-
spektive bladen, är icke så svår att inse.
Hvarföre skulle. man då icke i en tidning
vara behörig, att yttra hvad som utgör ett
öppet samtalsämne i alla sällskapskretsar? En
tidniogsutgifvares omdöme öfver den ena eller
andra personen utgör ju 1 detta fall, likasom i
allu öftiga, icke mer än hans enskilda tanka,
så vidt denna icke gillas af allmänna opinio-
nen. Och i sådant fall, kan det väl skada att
denna kommer fram äfven till Vederbörandes
öron, i bredd med de rekommendationer eller
hko:teriintressen, som: vid sådana tillfällen må-
hända söka att göra sig gällande?
Begripa icke de värda stallbröderne, alt de
et senom. sin ängslan ådasaläsoa. att de siolfo