sådan plats, särdeles till den förestående Riksdagen: Tidniugen Svenska Minerva, och i synnerhet Granskaren, hafva åter nyligen uppstämt en gudsjemmerlig klagan öfver tryckpressen, i anledning af ett yttraude, som Dagligt Allehauda för någon tid sedan hade i afseende på de personer, hvilka förmentes vara eller kunna komma i fråga till den lediga Justitie-Rådslatsen, och hvarom äfven vi nämnde några ord. Gvranskaren, som sjelf stundom lemna! bevis på den mest ogenerade käckhet, och som -just tvckts vilja ådagalägga, huru långt det går an för vissa tidwingår att attackera andra, ända inpå gränsen af deras borgerliga existimalion, när det gällt sådana personer som t. ex. Hans Exellens Grefve Adlersparre, finner nu iegenting mindre än ett oanständig! charlataneri, ett groft gäckeri med förnuft och skicklighet uti den omsiändigheten, att en tidningsredaktion vågar nämna, hvilka personer anses vara i fråga vid återbesättande af ett ledigt embete, samt yttra sin tanka om deras mer eller mindre tjenolighet dertill, och såväl Granskaren, som Minerva se uti detta iogedting mindre än ett intråeg i Konunens konstitutionella rätt att göra utnämningar till Rikets embeten. i Utan alt för vår del ingå i något omdöme om riktigheten af Dagl. Allehandas framställning angående personerne, i det speciella fall, som gifvit anledning till dessa förbittrade utgjutelser, hvilka upptaga större delen af tvänne numror i Granskaren och en i Minerva, bedja vi det älskvärda paret vördsamt, att något kalmera sig, ty saken är verkeligen icke så farlig. Vi tillåta oss att föra dem till sinnes, hurusom Tryckfrihetslagen tillåter utgifvare af hvarje skrift, således äfven en periodisk, att, med de speciella undantag tryckfriketslagen utsätter, yttra sig öfver hvarje föremål för mensklig kunskap. Men nu är det en bekant sak, att knapt något ämne finnes, hvarom allmänbeten är så intresserad att erhålla kunskap, som angående den frågan, hvilka personer kunna vara påtänkta till återbesättande af det el-ler det lediga embetet, och vi äre öfvertygade, att detta utgör ett af de mest maktpåliggsaude föremålen för kannstöperiet just i de kretsar, i hvilka de båda tidningarnas utgifvare dväljas och hafva sin varelse. Orsaken, hvarföre de icke sjelfve skrifva något derom i de respektive bladen, är icke så svår att inse. Hvarföre skulle. man då icke i en tidning vara behörig, att yttra hvad som utgör ett öppet samtalsämne i alla sällskapskretsar? En tidniogsutgifvares omdöme öfver den ena eller andra personen utgör ju 1 detta fall, likasom i allu öftiga, icke mer än hans enskilda tanka, så vidt denna icke gillas af allmänna opinionen. Och i sådant fall, kan det väl skada att denna kommer fram äfven till Vederbörandes öron, i bredd med de rekommendationer eller hko:teriintressen, som: vid sådana tillfällen måhända söka att göra sig gällande? Begripa icke de värda stallbröderne, alt de et senom. sin ängslan ådasaläsoa. att de siolfo