rande genom Ioöijande muntliga diktamen tull Pj-otokollet: Jag, som alla andra menniskor har fel, hvilka jag är den första sjelf att ångra och rätta, men ej förneka sanningen. Jag upprepar ännu en) gång rörande hela mitt förhällande i denna sak, i anseende till Paton och hans bokhållare, att jag då, såsom många gånger förut, vänskapligen och oegennyttigt tjenat honom. Mitt skämt med Paton några minuter förut, innan nederlags-kontrollören inkommit, bevisar bäst, att jag icke ville förolämpa Paton; men då kontrollören, som är min uppenbara ovän, inkom på kontoret, och långt ifrån att varna Paton för de oqvädins ord och den hetta, hvarmed han bemötte mig, och långt ifrån att säga, att han ej borde öfverfalla en tjensteman på sitt embetsrum, hvilken handlat enligt lagarnes föreskrift, deremot höll med Paton och retade honom till sitt ursinniga uppförande, och då jag förut varit blottställd för våldsamma anfall af nederlagskontrollören på mitt embetsrum och trodde stridarde mot en hederlig mans uppförande, att blottställa sig för knytnäfvarnes regering, nödgades jag vidtaga det högst ohehagliga memedel, som för ögonblicket företedde sig, för att icke blottställas för vanära, och upprepar äpnu en gång att jag vid detta tillfälle icke agerat aktift utan passift. Aktor anförde härefter, att ehuru ett vittne, Ar Protokolls-Sekreteraren Roos, bestämdt intygat, att vid det ifrågavarande tillfället, eller den 159 sistl. Maj, Hr Assessoren Bodell å Nederlags-kontoret tilldelat Grosshandlanden Paton tvenne serskildta slag medett vedträd, och äfven såsom vittnen afhörde Öfver-inspektoren Nymansson och kontrollören Eennman berättat, att Paton, förberörde dag kl. fem på eftermid— dagen, för dem serskildt omtalat, att han blifvit slagen af Bodell och visat dem den blånad, som deraf skall hafva tillkommit; likväl och som full bevisninz, genom dessa vittnens utsago, icke kunnat erhållas, yrkade Aktor, i stöd af 29 och 30 . . Rättegångsbalken, att Hr Assessoren Bodell måtte åläggas med sjelf sins ed erhålla, att han vid omförmälte tillfälle icke med vedträd, eller annat ämne slagit Paton; förbehållande sig Aktor, att ehvad Hr Assessoren Bodell en sådan ed går, eller icke, få i målet sig vidare yttra. Hr Assessoren Bodell, anhöll att af Protokolierna i målet och Aktors påstående erhålla skriftlig del, för att deröfver afgifva förklaring, men äskade icke någon justering i sin öfvervaro af denna dags Protokoll. Rådhus-Rätten biföll Hr Assessoren Bodells omförmälte anhållan, och utställde målet till Onsdagen dea ri:te instundande Juli, kl. elfva förmiddagen, då parterne borde åter inställa sig, och då Hr Assessoren Bodell, som ofördröjligen af Protokollerna skulle medfå del ägåe att sin slutliga förklaring ingifva; som afsades, Afträdde. (Farts. Ä ag )