mm NMÄe Sv OO SAM FRE RPER SE bHBHB3BBEIR Nr ee viLiuUuU äandilt
finna det i samma mon mera som glansen trä-
der i förbund med konsten.
-— — — -— — -— —
Djurgärds-staden, förut upptagen af Båts-
mans-stugor, fortfor länge att vara bebodd af
sjöfolk, hvilket man, så länge sjöfarten ännu
var. lifligare, här träffade i öfverflöd. Gröna
Lund var den allmänna förfriskningsorten för så
väl sjölifvets hjeltar, som hvarjehanda annat folk
af den obemediade klassen. Att döma af Bellmans
målningar, lärer bär stundom gått lustigt til
Eno lifligare vexling och en mera landtlig för-
nöjelse erbjöd dock Hasselbacken, — ett värds-
hus af lägsta rangen. En röd koja låg på höj-
den af det nuvarande Ludvigsro (hvarest Herr
Fierre Bichard har sin restauration); det var
Hasselbacks-krogen. — Planen nedanför, som
nu intages af Herr Pohls konditori, Manegen,
den pybyggda Vauxhallen m. m., var ännu öfver-
vävt af täta hassel- och hagtornsbuskar, hvil-
ka sistnämnda med sin hvita blombeklädnad gåfvo
det vackraste afbrott åt den för öfrigt gröna
bottnen. Beläget mot solsidan, blef detta ställe
tidigt grönt, och redan de första sommearda-
garne såg man en skara utvandra med mat-
kayten, lägrande sig på den af buskar och träd
skuggrika platsen, der sjömän, arhetare, ge-
reenskap och betjening, samt allehanda folk af de
fattigare :klasserna, på flerfaldigt vis förlustade
sig, och äfven kunde i rikare mått pjuta veder-
gvickelsens sparsamma ögonblick, på en tid då
källar- och kroglifvet ännuej utgjorde hvardagslif.
Här funnos repgungor, här ;dansades och Ick-
tes, här hördes fioler,; nyckelharpor, gigor och
vallhorn; här samlades fogelfängare och bir-
flare, marktschrejare och tiggare; månglerskor
och gycklare, i ett brokigt hvimmel; glamma-
des och grältes, sjöngs och väsnades; alla på-
hitt af den råa sinnrikheten, åla upp-
iåg af den öfverdådiga glädjen -anställ-
des; vinets gud hade sina aharen uppre-
sta, Amor sköt sina pilar, skyddad från
förtalet, inom sina välkända förskansningar:
allt andades munterbet, lycka, förgätenhet al
.veridens tunga och besvär. Till åskådande af
denna brokigt rörliga tafla lockades mången
bildad man. Stundom voro dock orgierna så
vilda och saturnalierna så fria, att man endast
noder förklädnad kunde till dem vara vittne.
På detta sätt fördold, träffades någon gång
sjelfva Gustaf HI. Den man var säker att of-
ta råka, var Bellman, som sjelf blandade sig i
dekyrande kretsarne, för att liksom ertappa
menhiskolynnet i något af dess obevakade ögon-
biick. Man märker ock på bans lefvande fram-
ställningar, att han sett dessa grupper med
egna ögon, i deras friska, osminkade verklig-
het; att han med snillets blick studerat mensk-
ligheten på denna ståndpunkt, der man ännu
ej vet att dölja sin svaghet eller förkläda sina
begär, och der således naturmenniskan fram-
träder, väl i sin råhet, men ock i hela sin o-
jäfviga sanhing; liksom i de Nederländska mä-
Sstarnes bambocciader, bland hvilka mången vi-
sar, att äfven måleriet kan af de lägsta före-
mål åstadkomma ett ädelt konstverk. Bellman
fann man företrädesvis sittande under den sto-
on Al an FR - R 1 a
Pag. 23 —— Am