RR RR började ändteligen någre förmögne, upplyste, fördomsfrie män, alt tänka på Rikets vådliga Elonomiska belägenhet, och genom från tryc ket utgifve särskilte Ekonomiska afhandlivgar och egen handläggning vid jordbruket, fästa allmän uppmärksambet på fördelarne af ett väl ordnadt Landtbruk, hvilket lyckligen verkade till efterföljd, som efter hand och isynnerhet från 1790, då penningestocken ökades, tilltagit med särdeles ifver, så att man med allt skäl kan antaga, att de större Egendomarne och äfven många af de mindre nu mera 1 all-mänhet skötas och odlas med all urskillning och omtanka, och att allmogen äfven i allmänhet dervid ådagalägger drift och verksamhet, hvarföre, sedan äfven Potates-odlingen hunnil ill en ganska betydlig höjd, och i den lyckliga händelsen att Spannuemål-och Viktualiehandeln bifver fri och otvungen öfverlemnad till både export och import, med bibehållande af en för vårt landtbruk högst behöllig lämplig skyddstull, och attäidkarne af sådan handel hädanefter icke behöfva i Staten frukta någon farlig medtäflare samt att förhållandet med klimat och väderlek blifver bädanefter lika som hittills, anledning visserligen är att förmoda, det brist på lifsmedel bädanefter ej skulle kunna uppkomma och att andra magaziuer, än de som då komma att finnas hos så väl handlande som andra enskilde, icke behöfva för befarad spannemålsbrist inrättas. Men med allt detta förväntade öfverflöd af spannemål och oaktadt vidtagandet af de i ofvanförmälte handlingar i underdånighet föreslagne för Riket ganska lycklige förändringar, fruktar jag att nöd och elende för lika stort antal af Rikets jordbrukare skulle kunna lika lätt hädanefter som hittills uppkomma, och det ibland annat af följande anledningar: Af de af mig förde anteckningar under de 30 sistförflutne år som jag, vid från tjenstehefattningar ledige stunder, ägnat åt landtbruk, har jag inhämtat, att de år, då missväxt intväffat, har den icke på en gång drabbat både höstoch vårsäden, utan lyckligtvis hufvudsakligen biolt endera; alt, under samma år, missväxt för höstsäden inträffade störst år 1911, då Rågen likväl gaf emellan 3 och 4 kornet, och för vårsäden störst är 1818, då kornet gaf omkring 3:dje kornet efter utsädet. Alla öfriga missväxtår har säden hos mig gifvit mer och mindre af nämnde äring, med undantag af år 1912, då höstärter blefvo genom frost totaliter förlorade och äfven hafren då så skadades, alt den ej gaf mer än 2:dra kornet. Olika förhållanden med jordens bördighet m. m. hafva derutinnan visserligen åstadkommit förändringar på särskilda orter. Hvilka verkningar åler en mindre äring af eudast 2:a å 3:dje kornet öfverhufvud efter utsädet beräknadt kan åstadkomma hos en minäre bemedlad landtbrukare, derom torde man lätt kunna göra sig föreställning, då man har sig bekant, alt egare af kronoskattehemman, af medelmåltig godhet, betala, under ordinära årgångar omkring 75 procent eller 3-4 delar af ärs-pr oduktionen, sedan produktionskostnaden blifvit afräknad, uti årliga utskylder, hvilka utgöra öfver fr ratio särskilta afa a a