venster: Lurluklippan, Kaub, Wicperthal,
Lorch, Riiderheim, Johannisberg, Hattenheim,
Biberich med Hertigens af. Nassau berrliga slott,
Taunusbergen, Cassel, utom en mängd sköna
rsiner på och omkring Rhenbergen. Har går
-.chausseen utmed floden, så att man ser huru
postvagnarne med sina 4 hästar hasta förbi den
elefantlika lastvagnen, som med lika anspann dock
blött långsamt framskrider på vägen; dev reser
nan förbi en boskapshjord, som fredligt betar
i en frodig äng; der möter man en postiljor,
som nu rider hem med sina hästar, förmodli-
gen efter att hafva skjutsat till nästa station
det resande herrskap vi nyss mötte i den ele-
ganta Laudanuervazgnep. På sjelfva Rhen är det
ej mindre lifligt. Öfverallt möta vi fartyg, som
än segla utför floden och än styra samma ko-
sa som vi; men med tillhjelp af den förträffliga
ångmaschin, hvars slag vi jemt höra, hinna vi
svart förbi dem, helst blott en lätt vind fyller
deras segel. Här resa vi förbi en af de på Rhen
vanliga flytande mjölqvarnarne; der en stor fi-
skarbåt, fylld med fiskredskap och nät upp-
hängda till torkning; här möter oss en annan,
der den förmodligen just nyss upptagna fång-
sten ligger i den sjudande grytan, vaktad afli-
skarhustrun och hennes man mid!emot, som
fundersam röker sin pipa och gerom skuggnin-
gen mot den kring grytan sprakande elden gör
en herrlig effekt. Längre fram möter man äte
cn annan ångbåt, kännbar på afstånd medelst
sin skorsten och sin svarta rök, som hvirflande
sväfvar deröfverz; den kommer närmare; man
ser skoflarne med brådskande fart svänga si
omkring, man tycker sig sjelf få känning af de:
starka kölvatten, som man tydligen ser denna
ångbåt qvarlemna i floden; men emedlertid
har man knappt haft tid att besvara passage-
rarnes helsning, innan fartyget är borta. — Dock
ännu återstår det skönaste: det blir afton, him-
melen rodnar, i det solen i vester lyser fram
genom moln, som uppstiga från horizonten och
detta så gudomligt skönt, att för första gången
i min lifstid ett verk af bildande konst fyllde
ögat med ymniga tårar. Lyckligtvis var de!
nu skymning, så att jag för de andra passage-
rarne någorlunda kunde dölja det starka inc-
tryck solens nedgång vid Rhen gjorde på främ-
lingen från Norden.? Dock hade jag knappt
hunnit hämta mig, förrän på andra sidan må-
nen börjar höja sig öfver horizonten, småning-
om uppstiger på bimmelen och belyser Cassel
till venster och Mainz med sina kyrkor och
palats till höger, der vi skola debarkera. Vi
hinga ock fram i god tid, ty alla menniskor
äro ännu vakna, det lyser öfverallt i fönsterna,
helst i det der palatset, der säkerligen i afton
måste vara stor souper. Men emedlertid har
machineriet börjat sakta sig, med det också
det brusande kölvattnet, och just som alla börja
tänka på sina saker, för att gå i land, äro
gardinerne i ett ögonblick nere och fartyget!
stannar. — Alldeles yr kunde jag ej på länge
hämta mig från detta herrliga skådespel, som
jag utan tvekan förklarar för det sskönaste jag
sett, att dömma efter det öfverraskande intryck
jag deraf erfor. Ännu en gång måste jag våga
en 3 Rdr Banko för att göra denna herrliga
fesa — och derjemte se Gropii Diorama, som
oo dan fu nec med hanvndran hackas fsaot Af PAN-