Rn I ASLAN ÄAS OVE UALllLLIU AILUtCia UlLlllUlAl RAL ds be denne
andäktigt hyckleri, än genom frihetskärlek el-
ler upplysning. I kauton Basel, som, utom
staden af detta namn, innefattar en betydande
del af det gamla biskopsdömet Basel, fanns
sedan restaurationen år 1814 en författning,
som satte stadens borgare i stånd att utöfva
ett nästan oinskränkt herravälde öfver invå-
narne på landsbygden, Högsta makten hvilade
hos Stora Rådet, som bestod af 150 medlem-
mar, af hvilka staden utnämnde go, och de
tredubbelt folkrikare landtförsamlingarne blott
60. Satt i jäsning genom underättelsen om de
folkrörelser, som på alla ställen kommo till
utbrott, fordrade landtfolket i Basel samma
rättighet, som stadens invånare; och då de ic-
ke kunde vinna dem på laglig väg genom pe-
titioner, sökte de att trotsa sig till dem genom
öppet våld. Tvenne gånger återställdes lugnet
i de upproriska landtförsamlingarne; först i Ja-
nnuari 1931 genom afstaden värfvadt krigsfolk,
som, under befäl af Öfverste Wieland, sking-
rade: landtfolkets oregelbundna skaror; derpå
1 September samma år genom landtdagens mel-
lankomst, då hela kantonen genom dess föran-
staltande besattes af Edsförbundets truppar.
Likväl segrade det oroliga landtfolket. Då de
fleste församlingarne, oaktadt kantonens besät-
tande af Edsförbundets militärstyrka, fortforo
i sin motspänstighet, så förklarade stora rådet
i Basel, att det skulle gå in på deras begäran,
och tillåta dem att styra sig sjelfva efter eget
gadtfinnande, dock med villkor att de helt och
hållet skiljde sig från staden Basel, och bil-
dade en särskild Kanton, som icke hade någon
gemenskap med staden. Emot de stolta Basel-
boarnes förmodan, hvilka ansågo sitt beskydd
eumbärligt för landtfolket, antogo desse försla-
get; och Förbundsförsamlingen i Schweitz, som
i början vägrat att gifva sin tillåtelse till den
föreslagna skilsmessan, erkände siutligen, då
alla försök till vänlig öfverenskommelse miss-
lyckats, de skilda landtförsamlingarne för en
egen kanton under namn af Basels landskap.
Samma förhållanden ledde i kanton Schweitz,
födelsebygden för Schweitzarnes frihet, till li-
ka söndringar, hvilka emedlertid, då ingen re-.
gelmessigt beväpnad militärstyrka fanns i des-
sa aflägsna dalar, hade mindre blodiga följder
än ikanton Basel. Kanton Schweitz bestod, en-
ligt sin gamla författning, af tvenne distrikter,
af hvilka det ena kallades det inre, det andra
det yttre Schweitz. Det inre Schweitz, såsom
sjelfva stamlandet, hvilket tid efter annan in-
vånarne i det yttre Schweitz tillfal!lit, dels så-
som undersåtare, dels såsom skyddsförvandter,
hade, under strängt demokratiska former, för-
behållit sig ensamt regeringsmakten; och lik-
som i kanton Basel. landtfolket, på samma sätt
fordrade invånarne i yttre Schweitz jemnlikihet
i lagliga rättigheter med deras, hittills framför
dem gynnade, medborgare. I Schweitz, liksom
i Basel, blef. en öppen resning följden af vägran
att bevilja denna fordran, och. landtdagen såg
sig nödsakad att erkänna yttre Schweilz såsom
sjelfständigt och oafhängigt, liksom den förut
måst erkänna Basellandskapets oafhängighet och
sjelfständighet.
Anledningar till tvistigheter mellan de skilda
1 antonsdelarne felades naturligtvis icke, och be-
