Utdrag af ett bref till Redaktionen från!
en Svenski Newv-VFork, dat. slutet af Juni.
(Slut f. N:o 193).
Jag har nu besökt och med egna ögon be-
sett större delen af Amerika, eller 23 af de
24 Staterna. Detta oaktadt vågar jag knappt
ännu fälla något omdöme om land, folk och
seder. Allting är här så nytt och olikt vår
verldsdel, att man verkligen får lof att be-
ständigt påminna sig sjelf, att Europei-
ska idger och åsigter passa här lika li-
tet, som en Parisisk sprätts klädsel i Ken-
iuckys skogar, Jag lemnade Södra Carolina,
NulliGkationens focus, i början af December,
och styrde kosan igenom Georgia och Alabama
till NewOrleans. Landet i dessa södra Stater
är mycket sandigt, öfverallt skogbeväxt och på
mångfaldiga platser uppfylldt af träsk. Ett berg,
en klippa, ja en sten äro der osynliga ting —
jag tror nästan att en kullersten skulle väcka
Jika mycken beundran som en bit rosso antico
hos oss. Vid en af mina exkursioner i Alaba-
ma ibland Indianerna, påminner jag mig alt
en af deras gamla en gång ville gifva mig en
liten gråspräcklig sten till present, och förun-
drades ej ringa, då jag visade en temmeligen
synbar liknöjdhet för en sak, somi mina ögon
var mer än vanlig, men som han ansåg för en
dyrbar raritet, — För öfrigt hade jag en gång den
lyckan att göra en hel Indianstams bekantskap.
Man hade mycket omtalt för mig deras förstörda
tillstånd, och för att få se dem i deras origi-
nella, åtminstone det dertill närmande skick,
lemnade jag alla vägar och sökte i skogen, med
kompassen i fickan, de vildar som voro mest
aflägsna från. de hvita. På ett afstånd från
stora vägen af cirka 60 Engelska mil, befann
sig en gammal Indiansk höfding, som på ett
äkta patriarkaliskt sätt lefde derstädes, omrin-
gad af en stor mängd hustrur och barn, öfver
hvilka alla han höll den förträfligaste ordning,
fastän hopen var ganska betydlig, och sam-.
manträngd i en enda liten koja, byggd af eqvi-
stade trädstammar. Jag lefde i denna wigwam
öfver 2 dygn, och hade många intressanta
tillfällen att lära känna den Indianska karak-
teren. En af aftnarne var jag närvarande vid
en slags högtid, tillställd af den åldrige man-
nen för en kop afsina whiskey-älskande lands-
män, — och hvilken högtid var det icke, om
tjut, fylleri och skrik förtjena detta namn!
Omkring en stor eld sutto under nattens mör-
ker en hop Indianer af båda könen, alla lägra-
de på sjelfva marken om hvarandra; doek i en
sådan ordning, alt den beständigt omkringlö-
pande flaskan ej kunde gå förbi någon. De
brokiga färgerna i drägterna, de fria men smak-
fulla positionerna af hvar och en af de sittan-
de, skuggorna och eldskenct, qvinnornas slafvi-
ska blickar och karlarnes vilda, af bränvinel
ännu mera förvildade utseende gjorde det he-
la i denna grupp värdigt en Salvator Rosas
pensel. — Jag var äfven lycklig nog att få se
ea af deras krigsdansar, som dock är allt-
för ofta beskrifven för att här upprepas. De
a IA of anssla TITndlanarnae hafva allmäne