- tJ PLA Te Lr ATV AR hå
I fall Gustaf Adolf hade i dessa ämnen fat-
lat någon bestämd plan, så är visserligen Axel
Oxenstjerna den ende, som derom ägde när-
mare kännedom. Han yttrade också sedermera
vid fiere Hilfällen, det korzungen åsyftiat att af
Sverge bilda ett stort nordiskt rike), omfattan-
de stränderna af Östersjön ända till Jutland:
och utgörande en stark protestantisk motvigt
mot katolikerna i söder. Man vet också, a!t
kovunrgen flere gånger yttrat, det Svenskarna
hade att välja mellan tvenne olika baror. Den
ena var att inom sina vågor och berg Iefva
nöjda med deras alster och boningar. Deten-
dra: åter att såsom en bland Europas första
magter belerrska Östersjöstränderna rundt om-
kring. Att detta seduvare var Gustaf Adolfs
afsigt, derom är mana tämligen allmänt ense,
och det visar sig ännu tydligare af ett hans
bref till Axel Oxeuttjerna, skrifvet i början af
året 1632 och innehållande en slags föreskrift
vid underhandlingarna om Braude oburgska a-
termålet. Oaenstjerna skulle nemligen ställa
villkoren så, att, derest Gustaf Adolf icke er-
hölte flere afkomlingar, skulle Fredrik Wilhelm
och Kristna tilsammans ärfva Sverge, Bran-
denburg och de länder, som i Tyskland kurde
vinras, allt förenadt uti en enda rikskropp, dock
hvarje stat med sina egna lagar. Fisge åter:
Gustaf Adolf en prins, skulle Kristina, och de
barr, som derefter födas kunde, de Tyska or-
terna under Sverges höghet styra, liksom de
Spanska iofantimtorna gjo de i Nederland. Dock
vid förlust af all slags arvrfsrättighet fordrades.
att furstarne skulle uppfostras i Sverige och
i lutiterska läran.? Tro och fosterland voro
för Gustaf Adolf allt i alla.
Man har tadlat, att Gustaf Adolf ämrade så-
lunda för egen räkning behålla ev del af Tysk-
land; och man vill framställa det såsom ett
bevis, alt eröfringslystuad och egenvytta var
grunden till hans företag. Saken kan dock be-
traklas från en helt annan sida. Gustaf Adolf
slösade Sveriges skatter och blod för Fysk-
lands väl, och var sålunda både berättigad och
skyldig att förskaffa sitt eget folk fördelar,
svaraude mot dessa uppolfringar; helst hans
förslag vid närmare pröfoing äfven var beräk-
nadt på Tysklands bästa. Ganska riktig var
nemlisgen Gustaf Adolfs ofta upprepade av-
märknvinog, att fred vore fåfäng, innan man bun-
nit upprätta on magt, nog stark alt kunna
hålla stången mot Österrike. Eljest skulle snar!
de Tyska småstaterna återfalla uti oreda och
vanmagt, värvlösa rof för en ny Österrikisk el-
ler måhända främmande inkräktare. Dessa för-
utsägeiser, huru hafva de icke biifvit besan-
nade af Tysklands ömkansvärda historia dev
närmaste tiden efter NWVestfaliska freden, då
både land och folk blefvo Fravsmönnens rof
och Ewxopas åtlöje, och sjelfva den store kur-
fursten med sina tmärkta per sonliga egenska-
per kunde rädda föga mer än sin personliga
ära? Det är förvånande och tillika: lärorikt
att betrakta, huru 1 detta hävseende Gustaf
Acdolfs genomträngande blick insåg den mnärva-
rande och förutsåg den kommande tdens. for-
dringar, så att verldshistorien blifvit likasorn
fulibordan af den Svenska kunungens profeti-i
ka nlaner. Gustaf AdAlf made I Nord Eysk- 7