ER EEE PR a EA RE RAA MU mm PM VV VO VA VV ÖJ UJ SA VVS
denna nodvärdiga formalitet, bifall till försla-
get. — Jag skall då skynda att göra mig i
ordning; var god och tag vara på denna as-
ken tills jag kommer igen — sade flickan,
och försvann strax derefter med lätta steg i
en af de närmaste gränderna.
Bonden gaf sig, under väntningen, i samtal
med en beskedlig madam, som salt på torget
framför ett bord, i handelsärender. Denna blef
nyfiken på asken, som hade flera runda hål på
sidorna och locket, och hon uppsteg för att
närmare betrakta den. Det började då till
hägges förskräckelse, att skrika i asken. Häp-
ne, öppna de locket, och finna, på en liten
bädd, ett välskapadt barn, med en napp i
munnen, cn dopsedel och en liten reskassa af
20 B:idr B:ko.
Det späda skriket lockade flera åskådare till
stället, och det var icke underligt, alt man nu
såg bonden med begge händerna anlita sina be-
tänklighetsorganer.
En allmän öfverläggning börjades. Somliga
rådde den bekymrade bonden att far atill barn-
huset: andra till presten: andre att lemna asken
var på lorget: andre att hemföra och behål-
la barneut. Moses blef äfv en funnen i en ask
— yttrade de sednare — och, eliuru ett hit-
tebarn, blef det dock en stor man af konom.
Detta skäl hade nära väckt hos bonden ett be-
slut att behålla barnet, då en gammal fru an-
märkte, att hon funnit det vara ett flickebarn,
hvadan någon stor man näppeligen kunde biif-
va af deisamma. Derigenom föll detta förslag,
och rådplägningen börjas de på nytt. Men jn fle-
re råd den arna landtmannen fick, desto råd-
lösare blef han.
Ändtligen kom en välsinnad kryddkrämare,
hos hvilken bonden brukade handla. Denne
bad honom inkomma 1 sin bod, tills folket
skingrat sig, hvarefter han tillstyrkte honom.
att fara med asken till Kongl. Poliskammaren.
Dessa råd följdes. Den sorlande foikskock-
ningen försvann efter en stund, och bonden
körde i all tysthet till Polisen, band hästarne
invid trappan och gick upp för att anmäla sitt
sällsamma ärende. En afskedad avtillerist går
emellertid förbi, finner vagnen utan tillsyn, och
— stjäl asken.
När den arma bonden, ledsagad af en polis
betjent, återkom för att upphämta asken, blef
hans förskräckelse gvänslös. Han var ansvarig
för barnet, och nu var det bortstulet! — Polis-
beljenten tar genast en kamrat till biträde, och
de skynda på särskilta håll att efterslå tjuf-
ven.
Bonden måste qvarstadna vid vagnen, och ge-
nom den förtvillade sorg han yttrade, fåror saka-
de han den fölksamli ing, hvarom början af deana
berättelse handlar. — Man ertappade snart bar-
nets olofliga innehafvare, som fauns i ett garhörn
läggande örat lyssnande till ack en, hyaruti han
tyckt sig märka någon rörelse. — Barnet in-
sattes tills vidare på barnhuset, bonden fick
fara hem, och liga undersökning börjides ora
saken, hvars utgång ännu icke år oss bekant.
kant,
ee RA RA AR RAA ARR RR RE RR Or Rn
a por