Adolf lät hela Franken aflägga tro och huld-
I hetsed mot sig och Svenska kronan. Uti tryckta
I påbud kallade han dess innevånare underså-
tare i vårt hertigdöme Franken, i vår stad
Wirzburg? o. s. v. En annan gång kallades
hela kretsen Kongl. Maj:ts i Sverge landskap.
Många smickrare började bland Gustaf Adoifs
tittlar införa orden hertig af Franaen, till ic-
ke ringa oro för Oxenstjerna och flere trogne
Svenskar, bvilka mer än tydligt förutsågo den
ovilja och afund, som deraf skulle blifva en
följd. Under tåget mot Rben växte misstan-
karne. Konungen hade i sitt sällskap många
Tyskar, men deremot endast få Svenskar; ty, sade
man, han bemödar sig alt till det blifvande
kejsarvalet vinna Tyskarnes välvilja. Hans
skonsamhet mot katolikerne härleddes från sam-
ma bevekelsegrund. De honom under julen i
Frankfurt omgifvande furstarne bildade redan
ett kejserligt hof, der det ej heller saknades
smickrare och framkastade hänsyftningar på
den blifvande kejserliga värdigheten. Gustaf
Adolf plägade väl behandla sådane yttranden
som skämt; men uti det fredsförslag, som nå-
son tid derefter afsändes till kejsaren, befanns
verkligen också det villkoret, att Gustaf Adoif
skulle antagas till Romersk konung (d v. s.
tronföljare efter Ferdinand). — Då Svenskarne
inbröto i Schwaben, öfversvämmades också
landskapet Burgau, som var kejserliga husets
enskildta tillhörighet. Gustaf Adolf förklarade,
att landet nu mera var genom eröfringsrätt hans
egendom, och att hufvudstaden Gunzburg skul-
le omdöpas till Adolfsburg. Till alla -dessa
misstänkta omständigheter kom slutligen den
trohetsed, som Augsburg måste aflägga; lika-
som en vid samma tillfälle slagen skådepenning
med inskrift Gustava et Augusta, caput reli-
gionis et regionis.) Gustava var en till Gu-
staf Adolfs ära gjord omskrifoing af Augusta,
Augsburgs latinska namn; man gissade, att
denna stad ämnades till säte för den blifvande
protestantiske kejsaren. Någon tid efteråt före-
slog Gusaf Adolf, att Tysklands protestantiske
ständer skulle hålla ett sammanträde till öfver-
läggning om allmänna angelägenheter, serdeles
om nödvändigheten alt förena sig under ett ge-
mensamt ofverhufvud, för att i framtiden kraf-
tigt kunna motstå kejsarens och katolikernas fö-
retas; man lät förstå, att med den öfvervigt,
protestanterne för närvarande ägde, kunde de
gerna bland sina egna trosförvandter välja Ro-
imersk kejsare; slutligen yttrades med tydliga ord,
att Gustaf Adolf vore dertill mest både förtjent
och skicklig. Det vore dessutom biligt, att han
för egen räkning behölle så väl öfver alla från
katolska furstar tagna länder, såsom ock öfver
de befriade protestanterna samma jura superi-
oritatis ), som kejsaren förut innehaft; dessa
stater borde för framtiden ständigt vara med
Svenska kronan förenade o. s. v. Kurfurstens
af Saxen motstånd omintetgjorde företaget för
den gången. Men straxt efteråt, då konungen
tågade i Wallensteins spår upp emot Saxen,
gaf han Oxenstjerna befallning att till Ulm
sammankalla protestantiska ständerna från Schva-
ben, Franken och Rhenska kretsarna. Der skul-
le föreslås. en närmare förening dem emelian
): Gustava och Augusta, landete ach Järans