FRANKRIKE.
lura olika också den drägt må vara, ihvil-
ken jurnalerne af särskilta politiska färger
kläda berättelsen om hvad som passerat under
Julihögtidlicbleterne, så fnner man dock af allt
Ivad de meddela, alt minnet af den stora vce-
kan och dess omätliga följder ännu bibehål-
ler sig varint och lefvande i Parisarnes hjer-
tan. Med rättvis stolthet synes hufvudstadens
befolkning hafva skådat tillbaka på sitt stora
verk; och cm den också i mycket ser sina för-
höppviogar svikna, så synes den dock hafva
hommit till fullt medsetande, att det hädanef-
ter icke är möjligt påtvinga den någon saher-
nes ordning, som den finner helt och z
oförenlig med fribeten och landets bästa. Den
entusiasm, med hvilken Parisarne helsade de
båda, af restaurationen så fientligt behandlade,
sinnebilderne af kraft riktad utåt, och fribket i
det inre — Napoleors staty och Marseiller-
bymnen — bevisar tilhäckligt, alt de ännu
-ajlltjemnt fortfara att betrakta Julirevolutionen
såsom en stor, djupt ingripande statshvälfning,
och icke ur den doktrinära syppunuktea af ett
blott personalombyte på tronen och i för-
valtningen.
Om också alla berättelser instämma deri, att
minnet af revolutionen wuttagit sin rätt, så af-
vika de deremot ganska mycket i frågan om
det sätt, hvarpå det närvarande blifvit bemöt:
under firandet af Julifesten. Vi vilja låta nå-
gra af de särskilta blagen med egna ord rede-
göra derför: i
Journal de Paris: Aldrig var en mönstring
mera lysande och högtidlig, aldrig hade natio-
nalgardet inställt sig talrikare, för att prole-
stera mot den republikanska pressens förtal,
och ådagalägga sin tillgifvenhet för Julitronen.
— Straxt vid första anblicken mottogs konun-
gen med glädjerop och utbrott af entusiasm.
Öfveralit der han drog fram, hördes samma
glödjeyttringar. Hufvudstadens befolkning, för-
samlad på Elyseista fälten och boulevarderne,
instämde ouppbörligt i uttrycket af denna sin-
nesstämnivg. Hvad vi förutsett inträffade, pres-
sens uppmaningar hafva kommit på skam; blott
på ett par ställen hördes några tvekande rop
af: ner med bastiljerna! Personerne, som
yttrade dem, tillhörde icke nationalgardet, och
befunno sig väl 50 steg från konungens svit.
Det enstämmiga ropet af: lefve konungen!
öfverröstade dem genast. Nationalgardet sjelf
arresterade orostiftarne.
Journal des PDebats: I afseende på utre-
pet: ner med befästningarne! så måste vi,
sanningen lik mätigt, tillstå, att vi en gång hör-
de det. Mihända har det förekommit ännu en
eller annan gång. Det allmänna ropet lefve
Korungen! hindrade oss utan tvifvel att böra
det. Endast utropen lefve nationalgar det !
lefve Unietruppat ne ! blandade sig med det
al Iefve Konungen!
Canstitutionel: Med fast öfvertygelse, ja med
visshet , kunna vi uttala det: Paris vill imga
detacherade fästningar! lika mycket om de an-
ordnas genom en lag eller genom en ordonnans.
Penna sinnesstämning, som redan sedan läng
sig vid alla sammanträden af nalional-
FL ue lar sön ft ps Ati RaAlgardete )
viirat