deroiheerare, nationalgardister och andra med-
borgare. Under hela dagen stodo hedersvakter
af nationalgardet uppställda vid Juliollrens graf-
var. Framför Louvren var en kolonn upprest
omlindad smed sorgflor, hvarpå lästes inskriften:
De föllo för fäderneslandet! Här uppfördes
sorgmusik af natiosalgardets musikkorpser. Blott
en graf hade blifvit glömd, vid gatan St Pierre
Montmärre, der 3:ne Julikämpar hvila. Med-
borgarnes erkänsla ersatte dock här hvad au-
toriteterne förgätit. Ett enkelt monument upp-
restes, och nationalgardisterne i granskapet in-
ställde sig sjelfvilligt till hedersvakt vid graf- (1
ven. Denna dag var skön och högtidlig. Hvarje ?
poiitisk passion hade för ögonblicket tystnatszl-q
alla känslor sammansmälte i den enda tanken: :
begråtom våra bröder, som gingo 1 döden för
fäderneslandet! j
Den 28 kl. 7 om morgonen slogs general- :
marsch, som kallade nationalgardet till mön- :
string. Kl. 8 hade det infunnit sig på sin van-:
hga samlingsplats, och marscherade upp på l:
boulevarden, der det uppställde sig midt emot :
Å
AA — AA --—- FPA OM ÅA -v
mn . Mm ra
Kinietrupparne. Fönstren i husen, som lågo åt
boulevarden, voro uppfyllda af åskådare, och på
Vendomeplatsen och vid gatan Castiglione voro till
och med tak och skorstenar fullsatta med åskåda-
re. Öfverallt fraternmiserade nationalgardet och
linietrupparne. Kl. half 11 lemnade Konungen
Tuilerierne, åtföljd af Hertigarne af Orleans
och Nemours, och omgifven af en lysande svit,
i hvilken man såg marskalkarne Gerard, Moli-
tor, Mortier, Macdonald och Lobau, genera-
lerne Pajol, Darriule och Sebastiani, samt mi-
nistrarne i stor kostym, m. fl. Först red H.
Maj:t utför nationalgardets leder, och derefter j
passerades linietrupparnes. Uppgifterne om del.
rop som härvid låto höra sig, afvika från hvar-
andra. Somliga tidningar påstå, att de om-
vexlade mellan: lefve Konungen! och: inga
bastiljer mer! och att det senare var hög-
ljudt nog för att hålla det andra motvigter
De ministeriella bladen medgifva väl, att man
hört det senare ropet, men blott af åskådare,
icke af nationalgardet. Efter slutad mönstring
marscherade legionerne: till Ludvig XVI:s torg.
KL. I ankom Kenungen till Vendomeplatsen,
och afsteg 1 Justitieministerns hotel, dit Drott-
ningen med prinsessorna förut b-gifvit sig, och
der ministern gaf D.D. M.M., deras svit och
hufvudstadens märer en dejeuner. Vendomeplat-
sen och de ställningar, som voro uppresta utanför
husen, voro så fullsatta med folk, att trupparne
med möda kunde marschera fram. Julideko-
rerade och soldater i det gamla Kejserl. gar-
dets uniform omgåfso foten af segerkolonnen,
sony var smyckad med blomsterguirlander och
kransar. Ofvanpå kolonnen vid Napolcons sta-
ty stodo, några veteraner, som vid ett gifvet I
tecken skulle låta det täckelse falla, bvarmed
den var höljd. Så snart nationalgardet forme-
rat sig till defilering, steg Konungen till häst,
och tog med båda prinsarne sin plats framför
kolonnen. På gifvet tecken af handelsministern,
under trummors och trumpeters. dån, föll täc-
kelset, och Napoleons staty: helsades. med enlu-
siastiska jubelrop af: lefve Kejsaren ! från
den församlade folkmassan, nationalgardet och
tgupparne. Konungen och hela. hans. svit blot-