ama, som ligger utbredt för åskådarens
olickar.
Jag bar redan omtalat svårigneten, att be-
räkna afstånden i bergen, eller verkningen af
le optiska synvillerna; orsaken dertill ligger
de ofantligt förstorade proportionerna af fö-
vemålen , man har för ögat. . Från korset vid
Flegere sågo vi det lilla hvita huset med sitt
röda tak på Col de Balme så tydligt, som om
let blott varit en timmes väg dit, ehuru det
ir fyra — på en slätt hade det varit omöj-
igt att se det med blotta ögenen på detta
fstånd. Den första bergspetsen och första gla-
cieren man blir varse, om man vill uppgöra
np förteckning på de särskilta bergjettarne, är
Aiguille de Tour med sin glaciere. Detta
berg höjer sig 7 å 8000 fot öfver hafsytan.
Dernäst kommer glacieren vid Argenticres
och spetsen af samma namn, som svart och
karp skjuter upp till en höjd af 12,000 fot;
edan Aiguille-Verte, hvars snöbetäckta huf-
ud liknar jetten i sagan, som fångar foglar-
we i flygten och med pannan snuddar vid mol-
ven. Han höjer sitt hufvud 600 fot högre än
ystern, Aiguille dArgentidres. Derpå följer
shafvet som utbreder sig vid foten af den röd-
iktiga AZiguille de Dru och väggarne af Mon-
anvert; dess stelnade vågor synas knapt från
len punkt man står, men betraktade på stäl-
et likpvade små berg. De följande fem spet-
arne äro Charmeaux Grepont, Bletiere, Midi
ch Mont Maudit; det minsta af dessa har
),000 fots höjd. Ändtligen kommer den högsta
bergstoppen , Mont Blanc ; som enligt Andrdå har
4,892, enligt Tralles 14,793, enligt Saussurc
4,676 fots höjd öfver hafvet, och hvarifrån
3ossens och Traconnay-glaciererne utbreda sig
inda ned i dalen.
Sedan jag sett mig mätt på denna omätliga
afla, återvände vi till Chamouny. Ungefär
ralfvågs blef jag varse, att jag förlorat mitt
ur. Jag ville strax vända om, för att söka
ätt derpå; men min vägvisare förklarade, att
letta vore hans sak och att ingen resande
varken förr eller hädanefter skulle kunna
äga, att han förlorat något i dalen vid Cha-
nouny. Jag satte mig undertiden på en platå,
varifrån jag njöt en nästan lika så herrlig
itsigt, som från korset vid Flegere, och af-
vidade med tålamod hans återkomst. En half
imme derefter såg jag honom med glädjen i
insigtet komma fram ur tallskogen, hållande
ret vid kedjan; han var verkligen mycket
ladare än jag sjelf, Jag erböd honom en be-
öning för sin möda , men han ville icke emot-
aga något. — Detta uppehåll fördröjde oss
å mycket, att vi icke förr än kl, 4 anlände
ill Chamouny. Då jag nalkades värdshuset,
åg jag på bänken framför dörrn en gubbe af
id pass sjuttio års ålder, som på en vink af
ärden, hvilken var inbegripen i samtal med
ionom, steg upp och gick mig till mötes, Jag
örmodade strax att det var den person jag
åtit bjuda till mig, och helsade honom med
tt ärligt handslag välkommen. Min förmo-
lan var riktig: det var Jacques Balmat, den
förskräckte man, som under tusen faror först
vactem hracta cornateran af MaAantBPlana aAnAh hana.n