JACQUES BALMAT, KALLAD MONT
BLANC.
(Ur en Resandes Anteckningar)
Du ges två heliga orter, som en resande,
hvilken kommer till Chamouny, icke bör un-
derlåta att besöka: Korset vid Flegere och
Ishafvet. Dessa tvenne naturunder ligga midt
emot hyarandra till höger och venster om
Chamouny; det finns ingen annan väg till nå-
gotdera af dessa ställen än att klättra uppför
vågon af de bergskedjor, emellan hvilka Cha-
-mouny ligger instängdt; men då man hunnit
till målet för sin mödosamma bergsvandring,
belönas man med den herrligaste utsigt öfver
dalen, från en böjd af ungefär 4300 fot.
Ishafvet, som hämtar sin näring från Mont
Blancs snöbetäckta spets, sänker sig emellan
Aiguille des Gharmeaux och Pic du Grant
samt utsträcker sig ända till midten af dalen.
Här, sedan det likt en ofantlig orm uppfyllt
det rum, som skiljer begge bergen, emellan
hvilka det slingrar sig, öppnar det sitt gröna
svalg, hvarur den iskalla bergströmen Arvey-
ron med stort buller framstörtar. Vägen, som
förer den resande på ryggen af detta isfält,
leder ända upp till sidan af sjelfva MontBlanc,
hvars kolossala massa pu icke mer faller så i
ögat, derföre att man befinner sig så nära in-
till. — Korset vid Flegere deremot uppreser
sig vid slutningen af den bergskedja, som
Igger midt emot MontBlanc, Ju högre man
derföre uppstiger, på det förra berget, desto
mer sänker sig kolossen midt emot, lik den
läraktige elefanten, som på sin kornaks befall-
ning lägger sig ned, för att bättre låta be-
trakta sig. Men har man uppnått den platå
hvarpå korset är upprest, så skådar ögat så
tydligt, som vore man blott några hundrade
steg aflägsnad, alla isberg, snöfält, klippor
och skogar, dem naturen, antingen af nyck
eller i födselsmärtan, strött omkring i tillfällig
oordning eller efter ingifvelsen af dess fanta-
si. Vanligtvis. besöker man först korset vid
Flegere; så sade mig åtminstone vägvisaren,
som Syndikus i Chamouny skickat mig; ty
alla vägvisare der subordinera under ett syn-
dikat, som bestämmer deras tur att förrätta
sin syssla, förmodligen för att hindia att in-
gen, på de öfriges bekostnad, fenom insinua-
tioner hos de resande må rycka till sig all
förtjensten. Som jag icke hade någon särde-
les förkärlek för Ishafvet, så uppsköt jag mitt
besök dit till följande dagen, och vi begåfvo
oss på väg till korset vid Flegåre.
Vägen dit är icke mycket besvärlig;
väl träffar man här och der på ett brant
ställe, en lodrätt stupande sluttning eller en
slät bergvägg; men ehuru jag icke är nå-
gon särdeles skicklig bergklättrare, så drog
jag mig dock temligen ärofullt ur äfven-
tyret. Hvad vägens längd beträffar, så var
det en spatsergång emot mina förra fotresor;
inom tre timmar hade jag uppnått platåen, der
man en face har samma målning framför sig,
oe FÖ SV a. I d2 man