Skolorna utgick, Cnuru dess Didrag tll dcesam-
mas upprätthållande togs i noggran beräkning.
Allmogen nu för tiden och dess belägenhet
skildrar han deremot i följande drag:
Att Svenska allmogen, i förhållande till dess
lörmögenhets omständigheter, länge varit och
ännu är den klass, som drager den största och
tyngsta andelen af statsbördan, det är en san-
ning, som den länge insett och med tålamod
fördragit, emedan den vet, att större delen af
detta förhållande grundar sig på bestående
samhälls-kontrakt och författningar, smånin-
gom tillkomna mest genom dess egen eftergif
venhet, uttryckt genom ombud, hvilka någon
gång saknat insigter och mod nog att öppet
uttala sanningen, och att till ett annat fälts bear-
betande, än det bonden med svett och möda
odlar, återförvisa dem, hvilka blott på det
allmännas bekostnad önskat befordra sina afsig-
ter, eller genomdrifva mindre nyttiga planer.
Förf. vill dock i detta nu anmärkta afseendet
icke vara någon olycksprofet, utan endast med
det mått af urskiljning, som blifvit hans del,
angifva det villkor, som han förmodar vara
oundgängligt för Allmogens bestånd, och vågar
således för egen del tro: att, ehuru de olägen-
heter och bördor, hvilka nu vidlåda större de-
len af vårt jordbruk, äro genom deras ojemna
fördelning oändligen tryckande, de dock ännu
möjligen skulle kunna tålas, om allenast All-
mogen genom en stigande upplysning kunde
komma i tillfälle att sjelf undanrödja de be-
tydligare af de hinder, som motarbeta dess
anständiga förkofran; om den mera allmänt
innehade den bildning, att den kunde inse ska-
dan af en planlöst bedrifven hushållning, och
i stället tillegna sig fördelarna af ett förbätt-
radt jordbrukssätt och em eller annan lönande
binäring; om den kunde undgå att af begäret
till onyttiga förströelser och starka drycker
låta sig taxeras till vida högre belopp än skat-
tebidragen utgöra; och om slutligen förutfat-
tade begrepp hos många, som tro sig tillhöra
de bildade klasserna, icke vore mäktiga nog
att nedtrycka bonden i stoftet, hvarest ock
alltför många kräla utan några utsigter och
utan hopp.
Inträffar nu detta förhållande verkligen på
vår Allmoge, och bör eller skall den biträdas
för att komma i ett lyckligare läge, så är det
ju endast af en för dess behof afpassad och
redbar upplysning, som man kan vänta, att
denna närande del af samhället skall återvin-
na dess ordentliga verksamhet och rätta begag-
naudet af dess krafter. Tutet annat medel kan
alfvärja de favor, för hvilka: okunnigheten all-
td är blottställd, eller åt jordbruks-näringen
sifra det anseende och den fullkomning, som
Starens sanna fördel bjuder att befrämja , ej
eller åt dess idkare det materiella välstånd,
som är så nödvändigt, om: de med omtanka
och drift skola kunna sköta sitt värf, ega
någet 1 behåll för oförmodadt påkommande
nändeber, och med egen och de sinas bergning
kanna förena utgifterna för Slatens behof. Den
underligsenhet i alla företag, som mindre be-
ror al gammal vana, än af den frilt verkande
viljan; de misstag och förledelser, som vår Ali-
mose i Iera afseenden är underkostad, det lä-
. oe t U bod
oc. hlhvarntt Hälle händer föl förtära nnegn
RR