.
SIURSE VETRFOTaADUE 10 vVdla KOIOPNIer. vAR HY
dessa anmärkningar blott för att svara på den
ädle grefvens utfall, som beskyllt mig, under
hänvisning på den yttre politiken, att genom
tvångsmedel vilja drifva igenom mina egna
planer.
oGrefva Grey; Jag har i sanning aldrig sagt
någonting dylikt, ej heller har jag beskyllt den
ädle hertigen att vilja genomdrifva sina egna
afsigter. Hvad jog sade var: att vi befinna
os8 1 ett sådant läge, att vi antingen måste
beslu!a att genom våldsamma medel söka häm-
ma reformerne, eller, genom en viss eftergif-
venhet för tidens anda, rigta allmänna tänke-
sättet på sådana reformer, som visa sig vara
hälsosamma.
Hertigen af JIVellington: Ni har förebrått
mig att vilja bilda en helig allians.
Grefve Grey.- Jag sade att om ni ville an-
vända tvångsmedel för edra ändamål, så måste
ni förbinda er med en helig allians.
Hertigen af Wellington: Jag har endast på-
stått, att det förfarande de nuvarande mini-
strarne iakttagit alltsedan deras inträde i kabi--
nettet, är skulden till den belägenhet, hvari vi
för närvarande befinna oss. Ingen var mnem-
ligen mindre qualificerad att stilla den jäsning,
som både före och efter katholska eman-
cipationen herrskat i Irland, än den nu-
varande lordlöjtnanten , så stor aktning han
också visserligen 1 hvarje annat hänseende för-
tjenar. Men då genom katholikernes emanci-
pation allt var gjordt, som desse ägde rätt att
fordra, så hade regeringens bemödande deref-
ter också, framför allt, bordt gå ut på att för-
sona protestanterne. Men motsatsen inträffade.
Då den ädle markisen kom till Irland, bestod
hans första handling deri, att han sjelf under-
biåste oviljan mot tionden. För att gifva hu-
set ett begrepp om hvad dessa uppviglingar
vilja säga, ber jag om dess tiliåtelse att få be-
skyifva dem. De stödja sig förnämligast på en
komplott mellan folkuppviglare, katholska pre-
ster. och munkar, och medlen som de begagna
äro injagande af förskräckelse och hotande med
pöbeln, öfverallt der någonting kan uträttas
gemom. sådana medel. Detta kallas uppviglings-
systemet, och ett sådant fanns, under lordlöjt-
nantens speciella beskydd, äfven mot tionden.
Och då parlamentet efter sin upplösning åter kom
tillsammans, trädde den ädle grefven upp, icke
blott med en lag emot sådant ofog, utan han drog
icke i betänkande att i trontalet lägga H. M. föl-
jande ord: i musnen: (här uppläste hertigen
det ställe ur trontalet i Juni 1831, der Konungen
säger, all han hoppades genom ett kvaftigt hand-
hafvande: af lagarnesse lugnet i Irland återstäldt,
utan att ovanliga mått och steg blefve af nö-
den.) Men, fortfor talaren, tionden har seder-
mera. icke kunnat indrifvas, och ifrån alt un-
der Hertigens. af Northumberland förvaltning
hafva, ovägerligen. utgått, kan. detta slags egen-
dom numera: anses hafva fullkomligt förlorat all!
värde. Ar det välderföre rättvist, art påbörda
de förra. ministrarne ensamt skulden till såda-
ne händelser? — Härpå öfvergick Hertigen till
ev framställning af de grunder, som. förmådde
höovom. alt för denna. gången i. allmänhet icke.
sälla sig emot ministrarnes förslag, hvilka grun-
ee 1 cs -., 1
på RE KO FA Fa 1 a PF