råd, då ännu folkets srger var tvifvelaktig
och en bestämd söndring hade uppstått inom
de föreningar af deputerade, som sammanträdt
hos Hrr Delaborde, PåErier, och Audry de
Puyraveau.
Midt under en så tvetydig och svår belä-
genhet församlade diplomatiska korpsen sig
hos Pozzo. Grefve Löwenhjelm, Sveriges mi-
nistre plenipotentiaire, var den ende, som vid
denna sammankomst yrkade, att man skulle
begifva sig till Karl X och bistt honom med
kloka råd. Men sedan striden börjat mellan
folket och de kungliga trupperna, hade en
känsla af förskräckelse bemäktigat sig Ryske
ambassadörens själ; han såg i andanom sitt
alats förstördt, sin förmögenhet plundrad
och folkets bödelsvärd hängande öfver diplo-
maternes hufvyuden; han. satte sig derföre med
all makt emot förslaget att fara ut till St.
Cloud. Lord Stuart af RBothesay tiädde på
hans sida, diplomatiska korpsen följde de bå-
da ambassadörernes exempel, och ett proto-
koll bekräftade, att man beslutat afvakta hän-
delserna, utan attäfventyra ett förhästadt steg.
Pozzo begaf sig ofördröjligen till Palais-
Royal. Han tog en verksam del i de åtgär-
der, som bestämde styrelsens form, i valet af
Hertigen af Orleans till den nya kronan och
i Franska konungens erkännande af de främ-
mande makterna; han gynnade med sina råd
Furst Talleyrands utnämnande till ambassa-
dör i London; han satte sig emot Lafayeties
och Lafittes pohtik, och inträdde i fredspar-
iiet och systemet af den 13 Mars för att
kufva revolutionen, såsom Hr de Talleyrand
yttryckte sig. Också hörde man honom ofta vid
denna tid upprepa: det är jag och Talley-
rand, som gifva freden åt Europa.
Mea då man i Petersburg fick underrättel-
se om de stora händelser som tilldragit sig i
Paris, beslöt Kejsar Nicolai församla makter-
na, omkring den heliga alliansens baner. Krig
mot Frankrike var afgjordt i Petersburger-
kabinettet, som skyndade att anlägga magasi-
ver i Polen och att uppgöra planen för fält-
tåget, enligt hvilken de Polska regementerna
skulle bilda den Kejserliga armdens avant-
garde. Belgiska revolutionen gaf ny näring åt
sjelfherrskarens känslor, och satte de åtgärder,
hvad det hela äfvensom detaljerne beträffade,
i verksamhet, hvilka den Ryske ministern re-
dan hade vidtagit med afseende på ett allmänt
krig.
Fälfmarskalken Diebitsch skickades till Ber-
lin, för att förmå Preussen att deltaga i en
offensivallians mot Frankrike; också erhöll
Hr Athalin först efter långt uppskof af Kej-
sar Nicolai det märkvärdiga svaret af den 18
September på Franska konungens bref. Men
under det Ryska, kabinettet på detta sätt bå-
de inom- och utomlands arbetade på krig,
utbrast revolutionen i Poblen, och tillintet-
gjorde eller åtminstone uppsköt de fiendtlighe-
ter och stormar, med hvilka Norden hotade
Vestern.
Till följd af detta Petersburgerkabinettets
fiendtliga system, blef Ryska ambassadörens i
Paris belägenhet allt mera kritisk och farlig.
De Nordiska kabinetten förebrådde honom att