VY IHIelE -UTNAMIUES TIIL SONDSCIJPETSTUCH Rem a ot
Kongressen i. Verona visade hela7 Europa
Nordens skadliga inflytande på vesternstervili-
sation, äfvensom den förnedrande belägethet;
hvari Bourbonerne försatt sig i afseende på
hofvet i Petersburg. Vid denna kongress un-
derstödde Pozzo med hela sin verksambet den
heliga alliansens planer; att ställa Spanska
halfön under dena kungliga och hierarkiska
despotismens ok.
Vid sin återkomst till Paris i början af
December 1822, yrkade han hos Herr Villdle
med en hotande ton på detta legitimitetens
korståg, som- kostade Frankrike öfver 400 mil-
lioner francs, och Spanien dess frihet. Pozzo
protesterade slutligen mot ordonnansen af An-
dujar öch krönte sitt diplomatiska mästerstyc-
ke med en resa till Madrid i Oktober 1823.
Man trodde honom i sin regerings namn fara
att lyckönska Spanska regeringen till Ferdi-
nands befrielse, men i sjelfva ve ket var än-
damålet att beröfva Franska kabinettet allt
inflytande i Spaniens angelägenheter, och i
stället gifva det Ryska en afgörande öfvervigts
och Ryssland skördade lönen för det blod och
.guld Frankrike uppoffrat.
Då Kejsar Nicolai uppsteg på thronen,
trodde man sig märka hos honom : en öfver-
vägande böjelse för allt hvad som rörde det
militära, såsom exerciser, parader o. s. v.
samt motvilja för kabinettets arbeten, Denna
omständighet lemnade utrikes portföljen i
Grefve Nesselrodes händer, och ökade betyd-
ligt denne ministers inflytande. Medan Nico-
lai sätter sitt förtroende till sin svärfars ka-
binett, tager hans minister för utrikes ären-
derne sin tillflykt till Pozzos och Met:ernichs
råd, af hvilken den förre är hans förtrogne
och den sednare hans fordne studiekamrat.
Således har Ryska kabinettet, efter Kejsar
Alexanders död, blifvit vacklande mellan ka-
binetterna i Wien och Beriin.
Det krig, som i Augusti månad år 1826
utbröt mellan Ryssland och Persien, tjenade
Porten till protest att icke uppfylla de i
Akierman den 21 Oktober samma år under-
tecknade vilkor, och Ryssland förklarade di-
vanen krig den 7 Maj 1828. Vid denna tid,
eller vid början af Martignacska ministören,
sökte Pozzo i Tuileriernas kabinett ett stöd
mot England och Österrike; men fruktan för
ett fredsbrott med Engelska regeringen fräl-
ste lyckligtvis Frankrike från enså vidunder-
lig allians.
Martignacska ministeren hade fört Franska
regeringens skrytsamma politik på mera liberala
vägar; emellertid lemnade kamrarnes åtskiljan-
de, efter 1829 års session, ett fritt fält för
restaurationens reaktionära-parti, som slutligen
förmådde hofvet att söka silt försvar i en
statskupp; derföre hade de deputerade knapt
återkommit till sina departementer, förrän Hr
de Polignac fick uppdrag att sammansätta en
ny ministere. Både Pozzo och Heliga stolens
f.d. nuntius, Lambryschini, kände kabinettets
af den 8 Augusti bemliga tanka, ty det är
med visshet bekant, att få dagar förrän or-
donnanserna stodo att låsa i Monitören, har
I Adanaecnehanpnma IH sakt LÄR adlad.