TAVERNIERS ÅSKLEDANDE PELARE OCH
MASTER.
Doktor Alecibiades Tavernier reste åren 1815
-— 18623, då pesten och koleran ömsom hemsökte
olken, gevom en stor del af Asien och Afrika.
Ofta och länge uppehöll han sig bland de gäst-
ria Nomadiska horderna, och saknade derun-
ler icke tillfällen, att göra observationer öfver
Hektricitetens verkan på klimat och väderlek, äl-
vensom på innevånarnes helsotillstånd - Om
tessa observåtioner gåfvo honom första idden
al upptäckten af isens läkedomskraft såsom en
stektvisk lifvande princip i de ohyggligaste af!
alla sjukdomar, pest och kolera, så var det
ot — fysikaliskt lekverk, en elektrisk drake
nldad af fogelfjedrar och vaxtaft, prydd med
en uddig krona af tunt mässingsbleck, från
hvars svans några trådar af samma metall ned-
hängde, som ingaf honom första tanken till en
uy afledare af åska och hagel. På en på åsk-
moln ganska rik slätt i Mongoliska Tartariet
hade han sjelf förfärdigat åt sig denna elektri-
ska drake. Han lät honom upstiga på en be-
tydlig böjd i den af elektriskt ämne fylida
ätmosferen. Knapt hade den stigit dit upp,
förr än den taggiga kronan, äfvensom de ned-
bängande trådarne, strålade af färgade lågor;
wan hörde ett starkt åskdunder, ovädret tyst-
riade och förvandlades till ett sakta regn. Dok-
tor Tavernier öfvertänkte vidare det lika så för-
vånande som glädjande resultatet. Den rörliga
draken förvandlades till en fast pelare, en tag-
sig krona af starkt förgyld koppar sattes på
spetsen, och från henne lindades en konduklör
af samma metall spiralformigt omkring pela-
ren ända ned — till jorden. Uppfinnaren
försäkrar, alt en sådan 200 fot hög pelare med
en krona, som rörde sig i horizontal rotation,
som, ulom den yltersta och högsta perpendi-
kualära spetsen, har åtta divergerande spetsar,
sem i alla rigtningar uppsamla det elektriska
fiuidum och är smidd af en metall som icke
oxiderar i vädret, såsom jernet på den Frank-
luska åskledarn, är tillräcklig att, på ett af
stånd afen fjerndels fransysk mil i omkrets, gif-
va skydd emot åskmolnens explosioner, ja ban
tror till och med, att, om man reste den dubbeli
så hög, inneslöt den i ett torn och omgaf den
med en skyddande balustrad, sådan som ban
fåt bygga den i Ispahan på Sechachens befall-
ning, så skulle denna byggnad, en obelisk med
en förgyld vidt omkring strålande rörlig
krona, icke allenast vara ett skygd emot ovä-
edrets härjningar utan äfven utgöra en hel stads
orydnad.
Den på ett sådant sätt uppförda. och för stä-
der och byar beräknade blixt-kronan kallar
vppfinnaren Colenne antifoudroyante 4lcibia-
de, men utan särskild byggnad, och för att med
ringa kostnad använda henne på skepp och i