och raseri, reste sig 1 massa mot Guds plå-
göoriss detia Europa faller i dag på knä vid en
graf. Men detta kröböjande Europa är icke
denna politiska sammangyttring af folk, in-
stöngda af kongresser och krigets vexlingar in-
om godtyckliga giansoö, skilda till språk, seder,
religion och lagar, med olika intressen, olika
styrka, nästan alltid fierder och underiufvade,
furstar och undersåtare, styrande och styrda
efter tidens passioner och fördomar. Eurcpa
visar sig bär under en annan skepnad, ger en
ennan aublick; det är menskligheten sjelf, som,
stedd af en instivukt högre än politiska och na-
dsoneida känslor, i Napoleon erkänner en af des-
SU utkorade väsenden, som, med långa mellan-
slof, nedstga på jorden, för att taga verldens
öden i sin hand, och den verlden, under en
eller annan sieprad, gör till gudar och tillbeder
Sekicts lorskningsförmåga har uitömt sig på
Nupeolcon; men har den väl förmålt fatta ho-
nom? Allt som är stort mätes med svårighet.
Sedua på nära häll undfolla massan och euhe-
ten vår blick, man uppfattar endast stycken;
förernen dessa stycken, och de skola icke gifva
der det hela i sin verklighet, utan i stället
någonting vidunderligt. Hör samtidens röster öi-
ver Napoleon, J skolen få på en gång Tra-
jan och Nero, Cromvell och Washington, At-
tila och Carl deu Store, ytterligheterne af godt
och ondt, af högt och lågt, af det iöjliga och
sublima, menniska och djur, Gud och menni-
skan, Jupiter och Scapin. Siora män äre ett
slags gåtor, dem endast tiden förmår lösa. De
äro i samhbällsordningen detsamma, som natu-
vens. stora krafter i den fysiska ordningen; de
. uppenbara sig för oss genom sin verkan, och
deras verkan genom dess följder; deras inner-
sta natur är en hemlighet. Såsom verkande
krafter, är det efter hvad de åstadkomma,
som man måste bedömma dem; deras. värde
såsom personer mätes efter deras verk, och de-
ras verk äro alltid goda. Vare sig af ett öde
salta i verlden eller sända af Försynen — de-
ras rol är nödväodigt i harmoni med ordnin-
gen, d. v. s. det goda. En verkan i stort, som
ginge ut på att frambringa oordning, är en
orimlighet, som icke kan antagas, och till och
med icke begripas. Det vore att i det ma-
tertella hela antaga ett afbrott i jemvigten, i
det rimoraliska hela en rörelse tillbaka, i båda
fallen en motsägelse mot de allmänna lagarne
För att bedömma Napoleon, låtom oss be-
: trakta hans verk. Hos honom är det af föga
vigt för oss att känna menniskan, och en lä-
:kares, en kammarherres elier en. lakejs uppen-
barelser kunna ingenting nytt lära oss i detta
hänseende. Uti denna undersökning af detal-
jer skola vi finna allt hvad man finner i men-
-piskobjertat, och infet ämne till förvåning.
kvad vi söka hos bonom är bjelten d. v. s. den
särskilta menniskan, hurudan. hon också var,
som fyllt verlden med. sitt rykte. Då vi un-
dersöka de stora resulftaterne af hans gång, ge-
nom verlden, sedda 1 massa, och det är på
detta sätt man måste sk dem, så finna vi: re-
volationens fana förd år alla väderstreck i Eu-
ropa, och med denna fana ymniga och out-
tömliga frön till frihet utspridda bland folken;
revolutionen räddad, segrande, och dess prin-
eip! folksuveröriteten och jemnlikheten, krönt
JR