men att då en ändring af representations-sältet
endast för några få medförde) minskade för-
delar på utvidgningen af de flestas, blefve
brytningen mindre farlig än nyttig; samt slut-
ligen, att tiden för en förändring tillväckli-
gen visar sig vara imne, då alla fria folk be-
möda sig att tillvägabringa reformer, till åstad-
kommande af elt proportioneradt förhållande
mellan rittigheter och skyldigheter, under hän-
secude tWl olika funktioner i staten ).
Men på hvad sätt tillvägabringa detta pro-
portionerade förhållande? — fråga genast amatö-
rerne af det gamla. Jag vill svara efter den
erkla billighetsregeln: att då hverje medlem
af elt samhälle, i sin mon, befordrar samma
samhälles bestånd genom sina större eller
mindre skaltebidrag, bör den också i samnia
man äga rättighet alt yltra sig öfver samma
medeis användande d. v. s. dfver samhälls-
styrelsens ätgärders men då en bel folkmassa
ej han deltaga i ett val, emedan oordning
och pass:oners ulbrott så lätt blifva följder
ederaf, måste ett ändamålsenlist minimum af
skaltebidrag utstakas för rättigheten att vaäl-
ja — FValbarhet åter, eller rättigheten att blifva
folkrepresentant , bör ej vara - imskränkt
inom detta minimnm, emedan denna rätt en-
dast bör öga Sin grund i folkets förtro-
ende iuom valdistviktet. Af folkrepresentan-
terne borde från hvarje distrikt skickas lika
många i förhållande til folkmängden. Deras
aflöning borde bestämmas före valen; och den