stans, hvaraf sådant Bor bestar, väger 4.3 sran,
men en qvadrataln silkesgas väger 137 och en
qvadrataln af det finaste petinet 2625 gran.
En larf gjorde tllfyllest att arbeta 1-4 qva-
drat-tum tyg, så att antalet af larfver ej be-
höfver vara så stort, som man i förstone trodde.
Uppfinnaren, Hr v. Hebenstreit, hav gifvit ty-
get större styrka genom att tvinga larfverne
att eftare öfvrrarbeta samma ställe. Tyget har
betalts i Mimchen med 2 1-2 Sgr. per aln.
(Babbage, uber Maschinen und Fabrikswesen).
(Journ. för Handel Slöjd och Konst).
TVÄNNE OHOYGCLICA SKEPPSBROTT.
Kapten Gras, förande fartyget Sjöfrun (The
Lady of the Lake) från Aberdeen 1 Skottland.
har i sistlidne Maj månad varit utsatt för föl-
jande sorgliga äfventyr, som han, räddad jemte
några af manskapet och förd till Amerika på
ett annat fartyg, under edsförbindelse berät-
tat inför domstoien:
Den 8 April söger han, begaf jag mig,
förande skeppet Sjöfrun, hemma 1 Aberdeen,
från Belfast med 230 passagerare, utom man-
skapet, på vägen åt Amerika. Den 11 Maj kl.
5 f. m. befunno vi oss på 46 gr. 50 min.
nordlig latitud och 47 gr. 10 min. vestlig lon-
gitud, styrande W. Sydvest, med en stark
Nord Nordost vind, då vi hastigt råkade ir
ibland några isstycken, som hade drifvit ned
med denna vind. Vi fortforo att hålla samma
kosa till kl. 8 på morgonen, men förmärkte då,
att drifisen började blifva allt tätare. Då v:
misströstade att komma fram, ansågo vi klokas!
alt lofva upp med fartyget ostvart med min-
skade segel, för att leta oss väg åt det hållet.
Detta lyckades likväl icke. Just som vi vändt
och sökte komma fram i ett smalt sund mel-
lan tvenne stora isklippor, törnade en skarp
iskant några fot under vattnet emot den högra
bogen på skeppet och stötte alldeles in den.
Skeppet började i ögonblicket att fyllas med
vatten. Styresmannen och några af manska-
pet satle genast ut storbåten, och kastade ned
ett par kompasser deri, jemte bröd och kött,
så mycket de kunde komma öfver Det
uppträde som nu ögle rum, var öfver all be-
skrifning beklagansvärdt: passagerarne kastade
sig med sådan håftighet och förtviflan ned :
båten, att den två gånger kantrade, och vid
pass 80 personer föllo i vattnet och druntnade.
Nu först försökte jag att frälsa mitt eget Lf,
och lyckades ändtligen att få båten lös ifrån
skeppet, half med vatten, med 33 personer uti,
men utan åror, segel eller munförråd för en
enda dag. Sista gången jag såg skeppet, då
isen hade skilt oss ifrån det, hade det sun-
kit öfver mastkorgarna, och omkring 30 per-
soner hade klängt sig upp i mesanmasttop-
pen, under förfärliga jemmerrop. Vi för-
sökte nu att med bottenbräden och tofter ro
efter slupen, men voro innan kort så inneslut-
ne mellan isstycken, att detta var omöjligt.
Vi hade således ett ännu värre öde att vänta
oss, än de som hade stadnat qvar i skeppet,
nemligen att förgås af köld och hunger. Man
kan lätt föreställa sig denna belägenhet under
en allmän beredelse till en långsam död!
Morgonen derpå blef vinden vwestlig, och vi