ta en Panrisisk skräddare utan att låna. En svår belägenhet! Den som undervisar i Nygrekiskan bar icke gerna i Paris mycke! penningar. Denna fattiga Grek, som Hr Julien framropade, afreste följande dagen, rikligen försedd med penningar, till Moldau, och stiftade der skolor för en summa af 30,000 Frances, hvilka anstalter sedan till en del flyttades till Peloponnesus och Hellas. Intet enda vetenskapligt samfund med grönklädt bord och långa tal, har uträttat så mycket som denna litterära måltid. Före ehHev efter skålarne, jag mins icke mera hwvilketdera, tillkännagaf Presidenten, all en gäst, som alla gerna sett ibland sig, beklagligtvis icke kunde komma, men att han skickat henom ett tillfällighets-poem. Hr Julien talte om Beranger. Allmänt bifall. Äfven poemet, som Hr Julien derefter uppläste, blef Jitigt applauderadt. Derefter berättade Cesar Moreau vid bordet, att det var blott till en del af Beranger, och att Hr Julien dervid tillagt flera strofer. Hr Cesar Moreau är ep märkvärdig man, en berömd statistiker, en skicklig vice Konsul. men ingen öfvad talire, ehuru ändamålet med hans tal alltid är nyttigt och välment. Vid en måltid kort efter Julirevolutionen föreslog han skål de cette glorieuse populace de Paris; men det förslag han sedan utvecklade fann det största deitagande. Vid den närvarande måltiden föriöpte ban sig emedlertid genom avimärkoingen, att Hr Julien skrifvit Beranger poem, men gjorde straxt derpå ett, af alla närvarande gilladt förslag, att man skulle förvandla dessa utan ordning hållna måltider ull en ordeöthg opposition. Kanhända har detta förslag bland annat äfven snart den följden, att union des nations ger ut en journal, ty hvarje epposition i Paris bar sin organ genom tryckpessen, Derefter höll Hr C. Moreau ett an-nat märkvärdigt tal öfver en uppfinning, som en landtman i Voges-departementet gjort. Han heter Granger, och uppfinningen är ett fullkomvande af plogen. Femton akademier ha redan beskrifvit och berömt Grangers ide, utan a!t den stackars Granger derföre håller sig Jjärdare. Han fordrar icke heller någon brevet d i. vention, oc I rär Engelsmännen smyga sig till bans plog, för att förstulet lära någonting deraf, så stannar Granger och beder dem oaentligt gifva akt på allting; ty, säger den falttige bonden. jag vill ingenting vinna derpå, det är mig kärt om saken kan gågna mina medinenniskor. Hr Moreau råkade vid denna berättelse i en ännu varmare entusiasm, och stappJade ännu lustigare öfver halfva perioder och språkfel, samt blef ännu Hfligare beskrattad och beklappad, än den dag, då ban föreslagit en skål för den ärofulla pöbeln i Paris. En doktor från Normandie sieg upp och höll ett långt tal om tiggeriets utrotavde, men hvarpå Engelsmarnen svarade, förklarande sig emot hans åsigt, emedan plus de mendiants, plus de charite chretvenne. Slutligen blef sällskapet ytterst lifugt, till dess bullret afbröts genom Hr Juliess Urslag, att välja Kommissarier, som hädanefter Horde förestå festen. Sir Svdnev Smuäih csam nun var sysselsatt