ta en Panrisisk skräddare utan att låna. En
svår belägenhet! Den som undervisar i Ny-
grekiskan bar icke gerna i Paris mycke!
penningar. Denna fattiga Grek, som Hr Ju-
lien framropade, afreste följande dagen, rikli-
gen försedd med penningar, till Moldau, och
stiftade der skolor för en summa af 30,000
Frances, hvilka anstalter sedan till en del flyt-
tades till Peloponnesus och Hellas. Intet enda
vetenskapligt samfund med grönklädt bord och
långa tal, har uträttat så mycket som denna
litterära måltid.
Före ehHev efter skålarne, jag mins icke
mera hwvilketdera, tillkännagaf Presidenten, all
en gäst, som alla gerna sett ibland sig, beklag-
ligtvis icke kunde komma, men att han skic-
kat henom ett tillfällighets-poem. Hr Julien
talte om Beranger. Allmänt bifall. Äfven po-
emet, som Hr Julien derefter uppläste, blef
Jitigt applauderadt. Derefter berättade Cesar
Moreau vid bordet, att det var blott till en
del af Beranger, och att Hr Julien dervid til-
lagt flera strofer.
Hr Cesar Moreau är ep märkvärdig man, en
berömd statistiker, en skicklig vice Konsul.
men ingen öfvad talire, ehuru ändamålet med
hans tal alltid är nyttigt och välment. Vid
en måltid kort efter Julirevolutionen föreslog
han skål de cette glorieuse populace de Pa-
ris; men det förslag han sedan utvecklade
fann det största deitagande. Vid den närvarande
måltiden föriöpte ban sig emedlertid genom
avimärkoingen, att Hr Julien skrifvit Beranger
poem, men gjorde straxt derpå ett, af alla
närvarande gilladt förslag, att man skulle för-
vandla dessa utan ordning hållna måltider ull
en ordeöthg opposition. Kanhända har detta
förslag bland annat äfven snart den följden, att
union des nations ger ut en journal, ty hvarje
epposition i Paris bar sin organ genom tryck-
pessen, Derefter höll Hr C. Moreau ett an--
nat märkvärdigt tal öfver en uppfinning, som
en landtman i Voges-departementet gjort. Han
heter Granger, och uppfinningen är ett full-
komvande af plogen. Femton akademier ha
redan beskrifvit och berömt Grangers ide, utan
a!t den stackars Granger derföre håller sig
Jjärdare. Han fordrar icke heller någon brevet
d i. vention, oc I rär Engelsmännen smyga sig
till bans plog, för att förstulet lära någonting
deraf, så stannar Granger och beder dem o-
aentligt gifva akt på allting; ty, säger den falt-
tige bonden. jag vill ingenting vinna derpå, det
är mig kärt om saken kan gågna mina med-
inenniskor. Hr Moreau råkade vid denna be-
rättelse i en ännu varmare entusiasm, och stapp-
Jade ännu lustigare öfver halfva perioder och
språkfel, samt blef ännu Hfligare beskrattad
och beklappad, än den dag, då ban föreslagit
en skål för den ärofulla pöbeln i Paris.
En doktor från Normandie sieg upp och
höll ett långt tal om tiggeriets utrotavde, men
hvarpå Engelsmarnen svarade, förklarande sig
emot hans åsigt, emedan plus de mendiants,
plus de charite chretvenne.
Slutligen blef sällskapet ytterst lifugt, till
dess bullret afbröts genom Hr Juliess Urslag,
att välja Kommissarier, som hädanefter Horde
förestå festen.
Sir Svdnev Smuäih csam nun var sysselsatt