som jag anser allmänna lagen böra lemna Sven2ska folket nödiga garantier till och medEmot. dess egna ombud. Jag medger gerna, attänga lagbud äro i stånd att upprätthålla ett NS konstitutionella frihet, när det kommit devhän, att Regeringen vill inkräkta den, och folket sjelf icke längre bekymrar sig om dess bibehållande. Under sådana förhållanden skulle alla lagbuds garantier vara så mycket mer otillräckliga, som för äderiet just kunde börjas med deras lagliga upphäfvande. Men häraf bör lagstiftaren icke låta hindra sig attatt göra lagen så full: ständig som möjligt. Lagen bör nemligen vara ett slags organism, hvars alla särskilta delar samverka till hvarandras och det helas bestånd. Han bör vara så inrättad, att han uppfyller sitt ändamål, så länge menniskorna vilja handhafva honom. Han är bestämd till en borg för friheten, samt bör derföre göras stark och så lätt att försvara som möjligt; oaktadt detta försvar visserligen icke kan äga rum längre än borgen är försedd med trogen besättning. Sjelfva den Redaktionsförändring, hvars behof jag har antydt, torde Lagkomitgen sjelf täckas uppgöra. Men jag får särskilt blott hemställa, om icke förräderi kunde göras till ett slags motstycke af uppror: och om sålunda icke här borde stadgas samma äfventyr för förrädare, som i 11 kap. 7 S. finnes för upprorsmakare utsatt, neml. att ligga ogild, om han dräpes. 11 kap. 22 S. Vägrar man inträde , ehvar det vara må, at den, som i embetsärender äger att det fordra; böte tiil 50 Rdr. Vägrar man honom handräckning , den han berättigad är att fordra; böte till 25 Rdr. Dylika vägrivgar kunna hafva allt för olyckliga följder, för att böra kunna försonas med så ringa straff. Det kunde ju t. ex. hända, att vederbörande blefve, genom en sådan vägran, hindrad att förekomma ett stort brott, eller att gripa brottslingen o. d, 15 kap. Om spridande af pest eller annan ör menniskor smittsam sjukdoms; så ock om allmänt farlig förgiftning. I detta kapitel upptagas brott, som äro i Sverige aideles okända, såsom t. ex. uppsåt ligt spridande af pestartad sjukdom. Men deremot är ett någorlunda likartadt brott förbigånget, hvilket, ty värr, allt för ofta förekommer, newmligen meddelning af venerisk smitta. Jag får derföre föreslå en ny . emellan den andra och tredje af följande lydelse: Den som vet eller har anledning misstänka sig vara med venerisk smitta behäftad, och densamma åt någon genom samlag meddelar , straffes med fängelse eller böter. 10 kap. 16 fg. Har någon uppsåtligen, dock Yutan afsigt att döda, satt ut barn, det han pligtig är att vårda, dömes till straffarbete : första, andra eller tredje grad. Genom orden: det han pligtig är att vårda, har brottets bestämning fått en alltför olämplig och högst vådlig inskränkniog. Man skulle nemligen fritt få utsätta de barn, hvilka man icke vore pligtig att vårda. Om man t, ex, funne ett barn utsatt vid sin dörr, så skulle as TI ee ee a fr an (OO dh hr. 2