Jat HARD IUCUMUPRHYVIIllAL JUTLIUCHDUEC IJOP alllit
förlustig, skall sjelf kunna sätta förtroende til
samma persons viltnesbörd, Jag finner all
förväl, alt vigtiga uplysningar kunna vinnas
genom sådane personers berättelser: men jag
bestrider blott, att deras utsagor skola hafva
samma bevisningskraft, som välfrejdade men-
niskors. De tyckas derföre åtminstone icke
böra få genom ed uphöja sin berättelse till
egenskap af vittnesbörd, Förlusten af med-
borgerligt förtroende borde således äfven upp-
tagas i Rätteg:s. Balkens 6:te kap. 10 8. bland
vittnesjäfven.
9. Kap. 1 No Hvar som i upsåt:
1, alt lägga Sverge elley Norge under främ-
mande magt. 2. eller att bryta rikenas för-
ening, eller med våldsamma medel uphäfva
eller ändra den emellan Rtkena stad-
gade statsform , eller någon af deras grund-
lagar, eller 3. att beröfva Konungen eller
Thronföljaren lif eller frihet; gör uppror
eller sådan gerning, som wid brott i all-
mänhet , efter 3 kap. 1 f. såsom försök an-
ses bör, en sådan förrädare miste lifvet.
At gerningsmannens benämning i slutet af
S. kan man finna, att dessa brott utgöra, hvad
Komitgen i kapitlets titel ment med förrä-
deri. Komiteen tyckes sålunda antaga 3 slags
förräderi, af hvilka det mellersta i ordnin-
gen består i olagligt upphäfvande eller för-
ändring af riksakten eller någon af de för-
enade Bikenas grundlagar. Detär detta slags
förräderi, så vidt.det rör våra grundlagar,
som j.g vill något närmare skärskåda,
Komitgen har bestämt icke allenast gemen-
samt för alla 3 slagen af förräderi, alt upp-
såtet skulle utföras genom uppror, utan äfven
särskilt för det mellersta slaget, att grundla-.
garnes ändring eller upphäfvande skulle åstad-
kommas elier försökas med våldsamma medel.
Härigenom blir brottets definition alltför in-
skränkt, eller, såsom det i Logiken heter,
strictior suo definito. Ty huru tänkbart är
det icke, att grundlagarne skulle kunna olag-
ligen ändras el:er upphäfvas, utan uppror el-
ler en; våldsamma medel? Och i sådant fall
tunde handlingen icke hänföras under detta
lagrums kategori; samt skulle följaktligen
enligt 30:de S, i kap. af R. B:s senare: del
blifva alldeles ostraffad. Komitgen tyckes
hafva vändt sin uppmärksamhet blott åt ett
enda håll, neml,. åt folkmassan: men förgätit
att detta slags förräderi kan äfven utgå, och
är kanhända mest att frukta, från det mot-
satta hållet. Eller hvad såkerbet har man,
att grundlagarnes föreskrifter om sättet för
grund!agsfrågors behandling alltid skola hål-
las i helgd? Hvad säkerhet har man, att frå-
gan aldrig någonsin skulle inom sjelfva Riks-
stånden kunna väckas om grundlagarnes oför-
dröjliga ändring eller upphäfvande? Och hu-
ru tänkbart är, det icke, att RiksensStänder
kunde aulingen genom förespeglingar af faror
för Riket, eller genum andra icke våldsam-
ma medel blifva, så bearbetade, att de icke
allenast upptoge en sådan fråga till omedelbart
afgörande, utan äfven bifölle den, så att de
grundlagar, hvilka Svenska folket hade an-
hafallt ona mmm had mr mm aAR Affe Atal AR DM