Jat HARD IUCUMUPRHYVIIllAL JUTLIUCHDUEC IJOP alllit förlustig, skall sjelf kunna sätta förtroende til samma persons viltnesbörd, Jag finner all förväl, alt vigtiga uplysningar kunna vinnas genom sådane personers berättelser: men jag bestrider blott, att deras utsagor skola hafva samma bevisningskraft, som välfrejdade menniskors. De tyckas derföre åtminstone icke böra få genom ed uphöja sin berättelse till egenskap af vittnesbörd, Förlusten af medborgerligt förtroende borde således äfven upptagas i Rätteg:s. Balkens 6:te kap. 10 8. bland vittnesjäfven. 9. Kap. 1 No Hvar som i upsåt: 1, alt lägga Sverge elley Norge under främmande magt. 2. eller att bryta rikenas förening, eller med våldsamma medel uphäfva eller ändra den emellan Rtkena stadgade statsform , eller någon af deras grundlagar, eller 3. att beröfva Konungen eller Thronföljaren lif eller frihet; gör uppror eller sådan gerning, som wid brott i allmänhet , efter 3 kap. 1 f. såsom försök anses bör, en sådan förrädare miste lifvet. At gerningsmannens benämning i slutet af S. kan man finna, att dessa brott utgöra, hvad Komitgen i kapitlets titel ment med förräderi. Komiteen tyckes sålunda antaga 3 slags förräderi, af hvilka det mellersta i ordningen består i olagligt upphäfvande eller förändring af riksakten eller någon af de förenade Bikenas grundlagar. Detär detta slags förräderi, så vidt.det rör våra grundlagar, som j.g vill något närmare skärskåda, Komitgen har bestämt icke allenast gemensamt för alla 3 slagen af förräderi, alt uppsåtet skulle utföras genom uppror, utan äfven särskilt för det mellersta slaget, att grundla-. garnes ändring eller upphäfvande skulle åstadkommas elier försökas med våldsamma medel. Härigenom blir brottets definition alltför inskränkt, eller, såsom det i Logiken heter, strictior suo definito. Ty huru tänkbart är det icke, att grundlagarne skulle kunna olagligen ändras el:er upphäfvas, utan uppror eller en; våldsamma medel? Och i sådant fall tunde handlingen icke hänföras under detta lagrums kategori; samt skulle följaktligen enligt 30:de S, i kap. af R. B:s senare: del blifva alldeles ostraffad. Komitgen tyckes hafva vändt sin uppmärksamhet blott åt ett enda håll, neml,. åt folkmassan: men förgätit att detta slags förräderi kan äfven utgå, och är kanhända mest att frukta, från det motsatta hållet. Eller hvad såkerbet har man, att grundlagarnes föreskrifter om sättet för grund!agsfrågors behandling alltid skola hållas i helgd? Hvad säkerhet har man, att frågan aldrig någonsin skulle inom sjelfva Riksstånden kunna väckas om grundlagarnes ofördröjliga ändring eller upphäfvande? Och huru tänkbart är, det icke, att RiksensStänder kunde aulingen genom förespeglingar af faror för Riket, eller genum andra icke våldsamma medel blifva, så bearbetade, att de icke allenast upptoge en sådan fråga till omedelbart afgörande, utan äfven bifölle den, så att de grundlagar, hvilka Svenska folket hade anhafallt ona mmm had mr mm aAR Affe Atal AR DM