raltvis Sak OCh Ota Ilolketl på SIu4 stadd, IrUktLad striden med hvilken makt som helst; endast (i den öfvertygelsen hade hållit henne tullbaka, att om England gripit till vapen, så hade Österrike och Preussen derigenom genast blifvit föranledda till en beväpnad intervention, hvilken skulle hafva förkrossat Polen innan England hunnit komma till dess bjelp. Men om motionen icke gick ut på krig, utan blott hade för afsigt alt det närvarande tillståndet icke skulle erkännas, så vore densamma öfverflödig, emedan något sådant erkännande alldeles icke begärdes från Ryska sidan, utan tvertom denna makt öfverhufvud bestred de andra rättigheten , att bekymra sig om de företagna förändringarne. Det vore obestridligt, att Kejsaren för sin person vid alla tillfällen visat sig benägen till den största mildhet mot Polackarne; men om hans regering också vore oinskränkt, så vore han dock icke derigenom oafhängig af deras meningar, som omgåfvo hans thron, och till och med icke af folkets i allmänhet. Den hedervärda ledamoten (Ir Attwood), som nyss understödt motionen, syntes honom icke vara någon särdeles betydande allierad. Han hade upphäft ett krigsrop,: som skulle hafva varit gavuska oroande, om det icke varit så muntert. Med stor frikostighet hade han sörjt för medlen till krigets utförande: 40,000,000 L. statsskuldsräntor och sina egna söner; men ännu torde bifall behöfvas, såväl af statskreditorerne, som af sönerne. Utan tvifvel, i fall regeringen ville inlåta sig i ett krig, skulle den hedervärda ledamotens kommittenter (i Birmingham) gerna åtaga sig leveransen af vapnen, och i hvad : berodde på honom sjelf, skulle vi också blifva rikligen begåfvade med pappersmynt; men hans grunder syntes dock ministern icke tillräckliga för ett krig. Det hade varit en glädje att höra talarne efter honom, hvilka uppfattat saken så som den borde uppfattas, emedan de talat till förnuftet och icke till passionerne. Men han lemnade åt sin aktningsvärda vän (Hv Fergusson) att betänka huruvida icke, efter den förklaring hans motion aflockat talaren såsom regeringens organ, det vore bäst att återtaga densamma. Äfven de öfrige närvarande ministrarne Lord Russel, Lord Ailthorp och fir Stanley, föreI ställde Hr Fergusson, att om ändamålet med hans. motion vore att af regeringen och Iusets I oberoende Ledamöter erhålla en förklaring, al! (vi icke godkände de nuvarande anordningarne 1 Polen, och att England, för att upprätthålla jsin ära, sin karakter och sin plats bland natio nerne, höll sig rent och obesmittadt af hvad i som. förefallit, så kunde detta ändamål icke I bällre uppnås, än derigenom att han nw återI tog sin motion. Icke mindre bestämdt yttrade I sig i detta hänseende flere andra ledamöter af Istort inflytande; Hr OConnel till och med beI römde Lord Palmerstons tal, och yttrade, ati I det fägnade honom, att under det Frankrike I uppoffrat Polens frihet för sina spekulationer i I statspapper, uttalade sig i England blott en enda känsla hos regering och folk, som frisade sig från all delaktighet i Rysslands förfarande: Hr Shicl deremot trodde, att regeringen måhända giort väl, om dem aftådt Er Feri slå