raltvis Sak OCh Ota Ilolketl på SIu4 stadd, IrUktLad
striden med hvilken makt som helst; endast (i
den öfvertygelsen hade hållit henne tullbaka,
att om England gripit till vapen, så hade Ö-
sterrike och Preussen derigenom genast blifvit
föranledda till en beväpnad intervention, hvil-
ken skulle hafva förkrossat Polen innan Eng-
land hunnit komma till dess bjelp. Men om
motionen icke gick ut på krig, utan blott ha-
de för afsigt alt det närvarande tillståndet icke
skulle erkännas, så vore densamma öfverflödig,
emedan något sådant erkännande alldeles icke
begärdes från Ryska sidan, utan tvertom den-
na makt öfverhufvud bestred de andra rättig-
heten , att bekymra sig om de företagna förän-
dringarne. Det vore obestridligt, att Kejsaren
för sin person vid alla tillfällen visat sig be-
nägen till den största mildhet mot Polackarne;
men om hans regering också vore oinskränkt,
så vore han dock icke derigenom oafhängig af
deras meningar, som omgåfvo hans thron, och
till och med icke af folkets i allmänhet. Den
hedervärda ledamoten (Ir Attwood), som nyss
understödt motionen, syntes honom icke vara
någon särdeles betydande allierad. Han hade
upphäft ett krigsrop,: som skulle hafva varit
gavuska oroande, om det icke varit så muntert.
Med stor frikostighet hade han sörjt för med-
len till krigets utförande: 40,000,000 L. stats-
skuldsräntor och sina egna söner; men ännu
torde bifall behöfvas, såväl af statskreditorer-
ne, som af sönerne. Utan tvifvel, i fall rege-
ringen ville inlåta sig i ett krig, skulle den he-
dervärda ledamotens kommittenter (i Birmingham)
gerna åtaga sig leveransen af vapnen, och i hvad
: berodde på honom sjelf, skulle vi också blifva
rikligen begåfvade med pappersmynt; men hans
grunder syntes dock ministern icke tillräckliga
för ett krig. Det hade varit en glädje att hö-
ra talarne efter honom, hvilka uppfattat saken
så som den borde uppfattas, emedan de talat
till förnuftet och icke till passionerne. Men
han lemnade åt sin aktningsvärda vän (Hv Fer-
gusson) att betänka huruvida icke, efter den
förklaring hans motion aflockat talaren såsom
regeringens organ, det vore bäst att återtaga
densamma.
Äfven de öfrige närvarande ministrarne Lord
Russel, Lord Ailthorp och fir Stanley, före-
I ställde Hr Fergusson, att om ändamålet med
hans. motion vore att af regeringen och Iusets
I oberoende Ledamöter erhålla en förklaring, al!
(vi icke godkände de nuvarande anordningarne
1 Polen, och att England, för att upprätthålla
jsin ära, sin karakter och sin plats bland natio-
nerne, höll sig rent och obesmittadt af hvad
i som. förefallit, så kunde detta ändamål icke
I bällre uppnås, än derigenom att han nw åter-
I tog sin motion. Icke mindre bestämdt yttrade
I sig i detta hänseende flere andra ledamöter af
Istort inflytande; Hr OConnel till och med be-
I römde Lord Palmerstons tal, och yttrade, ati
I det fägnade honom, att under det Frankrike
I uppoffrat Polens frihet för sina spekulationer i
I statspapper, uttalade sig i England blott en
enda känsla hos regering och folk, som frisa-
de sig från all delaktighet i Rysslands förfa-
rande: Hr Shicl deremot trodde, att regerin-
gen måhända giort väl, om dem aftådt Er Fer-
i
slå