hytt 0 tr ran Orr RA Re AWA RES BIR ALCLER
lackarne tagit det steg, hvartill de saknade
skäl (7), och som, enligt talarens åsigt, icke
kunde rättfärdigas; alt ej blott försvara. sina
rättigheter och fordra deras vidmakthållande,
utan äfven förklara Kejsaren tronen förlustig.
Men här kommo ännu andra parter, utom
Ryssland och Polen, i betraktande. Waiener-
traktaten, som öfverlemnat det senare landet
åt det förra, ansåg denna förening vara af vä-
sendtiigt inflytande på Europas öfriga intres-
sen, och de andra makter ne, som tagit del i
denna traktat, hade derföre rättighet att for-
dra, att grunden hvarpå denna förening hvi-
lade, att Polens grundlag upprätthölls oför-
kränkt — en åsigt den talaren öppet yttrat
mot Ryska kabivettet, så väl före som efter
intagandet af Warschau, likvälinnan den defi-
nitiva regleringen af Polska angelägenheterna
ännu ägt rum. Ryska regeringen hade dock
haft en annan åsigt. Den påstod att kejsaren
genom Polens återeröfring blifvit försatt i sam-
ma ställning, hvari han befunnit sig efter Wic-
nertraktaten, innan Polska konstitutionen ännu
var beviljad, och att det derföre stode honom
fritt, sedan de förra institutionerna blifvit till-
iotetgjorda genom insurrektionen, att bstämma
hvilka som skulle träda i deras ställe. Härpå
hade väl Engelska regeringen svarat, att den
efter moget öfvervägande af alla omständighe-
ter dock icke kunde frångå sin förra mening,
och Frankrike hade äfven biträdt densamma;
men Österrike och Preussen deremot hade slu-
tit sig Ull Rysslands åsigt, och frågan visade
sig nu för Envgelska regeringen, icke under syn-.
unkten af hvad den i sträng mening hade en
rättighet att göra, utan. huruvida, med afseen-
de på Europas allmänna läge och särskilt med
hänseende till Polens. eget intresse, det vore
vist handladt, att med vapen i hand genomdrif-
va den tydning af traktaten, England ansett
vara den rätta. Och i detta hänseende trodde
talaren, att ehuru mycket Huset ock kunde
instämma i Hr FPFergussons åsigt af Wiener-
trxaktatens betydelse, och huvu djupt det också
kunde beklaga Polens olyckliga öde, så skulle
Huset. dock, vid ett lugnat och passionsfritt öf-
exvägande af Europas dåvarande och — tala-
Ren. kunde tillägga — närvarande tillstånd,
komma till den öfvertygelse, alt det icke skul-
Je varit klokt handladt af Brittiska regeringen,
att, i bopp om Polens räddning från under-
gång, taga ett steg, som måst leda tili ett
alimänt krig. Och ett allmänt krig hade ound-
vikligen utbrustit, så snart England med vaä-
penmakt trädt cmellan, emedan på ena sidan
Byssland, Österrike och Preussen hyste samma
åsigt, och England. och Frankrike åter voro af
en motsatt. — Nu ingick Ministern i en ut-
veckling, på hvad sält Österrike och Preussen
voro: förenade med Byssland genom ett lika in-
tresse, hvarefter han fortfor: Frå ågan är nu. —
hvad. kan Huset i närvarande stund göra, som
är ändamålsenligt och lämpligt? Huru myc-
fee vi eckså beklaga de förändringar, som skett
2 Polens inre organisation, så kunna vi dock
icke dölja för oss, alt inlet votum, af detta
flus år i stånd att kullkasta Ryska regerin-
ens beslut 1 deuna fråga, så mycket mindre,
an dess steg mot Polen blifvit taget med kän-
masse nn ANA Faslande nach Ervankyö Nas ttala da