hytt 0 tr ran Orr RA Re AWA RES BIR ALCLER lackarne tagit det steg, hvartill de saknade skäl (7), och som, enligt talarens åsigt, icke kunde rättfärdigas; alt ej blott försvara. sina rättigheter och fordra deras vidmakthållande, utan äfven förklara Kejsaren tronen förlustig. Men här kommo ännu andra parter, utom Ryssland och Polen, i betraktande. Waienertraktaten, som öfverlemnat det senare landet åt det förra, ansåg denna förening vara af väsendtiigt inflytande på Europas öfriga intressen, och de andra makter ne, som tagit del i denna traktat, hade derföre rättighet att fordra, att grunden hvarpå denna förening hvilade, att Polens grundlag upprätthölls oförkränkt — en åsigt den talaren öppet yttrat mot Ryska kabivettet, så väl före som efter intagandet af Warschau, likvälinnan den definitiva regleringen af Polska angelägenheterna ännu ägt rum. Ryska regeringen hade dock haft en annan åsigt. Den påstod att kejsaren genom Polens återeröfring blifvit försatt i samma ställning, hvari han befunnit sig efter Wicnertraktaten, innan Polska konstitutionen ännu var beviljad, och att det derföre stode honom fritt, sedan de förra institutionerna blifvit tilliotetgjorda genom insurrektionen, att bstämma hvilka som skulle träda i deras ställe. Härpå hade väl Engelska regeringen svarat, att den efter moget öfvervägande af alla omständigheter dock icke kunde frångå sin förra mening, och Frankrike hade äfven biträdt densamma; men Österrike och Preussen deremot hade slutit sig Ull Rysslands åsigt, och frågan visade sig nu för Envgelska regeringen, icke under syn-. unkten af hvad den i sträng mening hade en rättighet att göra, utan. huruvida, med afseende på Europas allmänna läge och särskilt med hänseende till Polens. eget intresse, det vore vist handladt, att med vapen i hand genomdrifva den tydning af traktaten, England ansett vara den rätta. Och i detta hänseende trodde talaren, att ehuru mycket Huset ock kunde instämma i Hr FPFergussons åsigt af Wienertrxaktatens betydelse, och huvu djupt det också kunde beklaga Polens olyckliga öde, så skulle Huset. dock, vid ett lugnat och passionsfritt öfexvägande af Europas dåvarande och — talaRen. kunde tillägga — närvarande tillstånd, komma till den öfvertygelse, alt det icke skulJe varit klokt handladt af Brittiska regeringen, att, i bopp om Polens räddning från undergång, taga ett steg, som måst leda tili ett alimänt krig. Och ett allmänt krig hade oundvikligen utbrustit, så snart England med vaäpenmakt trädt cmellan, emedan på ena sidan Byssland, Österrike och Preussen hyste samma åsigt, och England. och Frankrike åter voro af en motsatt. — Nu ingick Ministern i en utveckling, på hvad sält Österrike och Preussen voro: förenade med Byssland genom ett lika intresse, hvarefter han fortfor: Frå ågan är nu. — hvad. kan Huset i närvarande stund göra, som är ändamålsenligt och lämpligt? Huru mycfee vi eckså beklaga de förändringar, som skett 2 Polens inre organisation, så kunna vi dock icke dölja för oss, alt inlet votum, af detta flus år i stånd att kullkasta Ryska regerinens beslut 1 deuna fråga, så mycket mindre, an dess steg mot Polen blifvit taget med känmasse nn ANA Faslande nach Ervankyö Nas ttala da