i hos andebesvärjaren, hvar och en försedd med
en dugtig säck för transporten af skalten. Jägaren
förde dem, efter några magiska förberedelser,
I till Engelsberg, der besvärjningen i en bond-
stuga skulle gå för sig. Med svigtande knän
och klappande hjertan inträdde våra äfventy-
rare. Jägaren fattade en konstigt utsirad staf,
beskref dermed flere kretsar omkring sig i luf-
ten och började läsa det högtidliga abrakada-
bra. Huset började skaka, en förfärlig knall
hördes, en tjock rök utbredde sig öfver rum-
met, och ett tu tre, stod den fruktade anden i
lågande storhet för dem. Med dunderstämma ro-
pade han till de skälfvande, som hade sjunkit
på knä af förskräckelse: Bort härifrån! luften
i detta rum är mig oren. Gån upp till berget,
till klyftan på södra sidan; der skall jag mö-
ta er och lemna olycksskatten i era händer.
Man lydde utan invändning Stwaxt efter
ankomsten till stället visade sig anden åter
och befalte dem att först skjuta tillsammans
200 floriner, för att skicka till ett kloster i
Wurzburg, hvilket var ett nödvändigt vilkor
för hans förlossning.
Det skall ske, nådig Herre! stammade Å41-
dermannen — de skola genast i morgon bit-
tida skickas med posten.
Kortsynta menniskobarn, röt anden, de
måste genast betalas; ligg dem der på ste-
nen, —— eller jag skall krama er till döds, som
vågat framkalla mig ur skuggornas rike.
Nådige ande; förskoning, snyftade besvär-
jarne, i högsta grad af ångest. Så mycket ha
vi ej på oss. ;
Nå, jag vill vara nådig, svarade anden,
plocken fram hvad J hafven.
Hvad var att göra? Meutsägelse hade kostat
lifvet; Med tårar i ögonen tömde de sina fic-
kor, och lade hela summan, på det anvista
stället.
Väl gjordt, mine redlige vänner! sade an-
den, sväfvade ned till stenen, skrapade ihop
penningarne och försvann.
De goda besvärjarne väntade ien timme, vän-
tade i två, och ända till solens uppgång, att
anden skulle återkomma och gifva dem de ef-
terlängtade dubatpåsarve. — Förgäfves! Anden
var förlossad, och brydde sig ej mer om sina
förlossare.
Om icke både Åldermannen och hans säll-
skap hade med ågna ögon sett anden, kunde
man lätt tro att alltsamman varit ett af den
listiga jägaren påfunnet fivansknep, att åtkom-
ma det goda folkets kontanter.