i hos andebesvärjaren, hvar och en försedd med en dugtig säck för transporten af skalten. Jägaren förde dem, efter några magiska förberedelser, I till Engelsberg, der besvärjningen i en bondstuga skulle gå för sig. Med svigtande knän och klappande hjertan inträdde våra äfventyrare. Jägaren fattade en konstigt utsirad staf, beskref dermed flere kretsar omkring sig i luften och började läsa det högtidliga abrakadabra. Huset började skaka, en förfärlig knall hördes, en tjock rök utbredde sig öfver rummet, och ett tu tre, stod den fruktade anden i lågande storhet för dem. Med dunderstämma ropade han till de skälfvande, som hade sjunkit på knä af förskräckelse: Bort härifrån! luften i detta rum är mig oren. Gån upp till berget, till klyftan på södra sidan; der skall jag möta er och lemna olycksskatten i era händer. Man lydde utan invändning Stwaxt efter ankomsten till stället visade sig anden åter och befalte dem att först skjuta tillsammans 200 floriner, för att skicka till ett kloster i Wurzburg, hvilket var ett nödvändigt vilkor för hans förlossning. Det skall ske, nådig Herre! stammade Å41dermannen — de skola genast i morgon bittida skickas med posten. Kortsynta menniskobarn, röt anden, de måste genast betalas; ligg dem der på stenen, —— eller jag skall krama er till döds, som vågat framkalla mig ur skuggornas rike. Nådige ande; förskoning, snyftade besvärjarne, i högsta grad af ångest. Så mycket ha vi ej på oss. ; Nå, jag vill vara nådig, svarade anden, plocken fram hvad J hafven. Hvad var att göra? Meutsägelse hade kostat lifvet; Med tårar i ögonen tömde de sina fickor, och lade hela summan, på det anvista stället. Väl gjordt, mine redlige vänner! sade anden, sväfvade ned till stenen, skrapade ihop penningarne och försvann. De goda besvärjarne väntade ien timme, väntade i två, och ända till solens uppgång, att anden skulle återkomma och gifva dem de efterlängtade dubatpåsarve. — Förgäfves! Anden var förlossad, och brydde sig ej mer om sina förlossare. Om icke både Åldermannen och hans sällskap hade med ågna ögon sett anden, kunde man lätt tro att alltsamman varit ett af den listiga jägaren påfunnet fivansknep, att åtkomma det goda folkets kontanter.