Holmen. Från Berlin berättas äfven att Grefve Orloff väntas till Petersburg, och torde komma att afgå 1en annan vigtig mission, men hvarthän nämnes icke. Från fTMien skrifves d. 3, att Kejsaren under loppet af denna månad ämnar begifva sig till Prag, och att Furst Metternich, samt Ryska Ambassadören, likaledes beredde sig att afgå till Böhmen. Den beryktade Hertigen af Modena väntades till Linz. i har Storhertigen aflåtit en skrifvelse till andra Kammaren, som uttrycker hans missnöje med Kammarens förfarande, alt sysselsätta sig med diskussioner rörande Frankfurler-ordonnanserne, sedan Sterhertigen vid svaret på tacksägelse-adressen försäkrat dem, alt dessa beslut icke skulle få någon tydning stridande mot konstitutionen. Han förklarar dessa diskussioner utmärka ett otillbörligt miss troende till hans ord, och förmanar ständerne att hufvudsakligen sysselsätta sig med regeringens propositioner, hvilka åsyfta landets sanna bästa. Yttermera förmanas ständerne att fortskynda sina göromål, så att Storhertigen måtte kunna sluta landtdagen med Augusti månad. FRANKRIKE. Aila de oberoende bladen förena sig i den åsigten, alt det enda värdiga sätt, hvarpå regeringen kan fira Julidagarne, består i en allmän amnesti för alla politiska förbrytelser. Ett sådant steg synes vara så naturligt sedan regeringen försatt He ertiginnan af Berry i frihet, att man blott kan undra öfver, att det icke vidtogs på samma gång med denna åtgärd. Utan tvifvel hade hon, såsom hufvud för elt parti, och anstifterska af borgerligt krig i Vendee, gjort sig i vida högre grad brottslig än de andra politiska förbrylarne, som dock behandlas med långt mera stränghet. Det är tid — säger Temps — att Ludvig Filips re gering upphör att följa de absoluta Konungarnes läror och exempel. Må man icke längre, då vi med afsky tala om Siberiens ödemarker, fängelserne på Spielberg, de 1300 Tyskar som äro häktade för politiska förbrytelser, och Carl Alberts bödlar på domaresätet, kunna törebrå oss Concier geriet och Versailles, St. Pelagie och St. Michel, Constitutionel låter förstå, att Dupin i Tuillerierne rört på denna sträng, och alt hans bemödanden ej torde sakna framgång. National åter tror alt ingen amnesti blir af, utan att Regeringen i stället spekulerar på at it sammansmida någon ny konspiration, för att å ena sidan hos nationalgardet, af hvilket man icke lofvar sig mycken enthusiasm under Julihögtidligheterne, väcka fruktan för anarki och derigenom bålla det i bättre sinnesstämning mot styrelsen, och å andra sidan kunna svara Dupin och dera, som råda till amnesti: vi vilie gerna förlåtas men J sen sjelfve att vi uoder närvarande förhålianden icke kunna proklamera en amnesti, utan alt förråda den yttersta svaghet, och sätta oss je ve och lande ot i fara — Kommer så slutligen den ministeriella Journal de Paris, och försäkrar med största köld i verlden, att alla dessa rykten ; om amnesti äro ingentlinz annat än tomt tidRN