Halse 20P Jvorna marla, alvensom 1 hela provinsen Ålevtejo. Invånarne i Villa-Beal ceh trakten deromkring försågo frivilligt denna afdelning med 400 hästar. Den Miguelitiska ståthållaren öfver Algarvien hade med några iå och illa organiserade truppar, hals öfver bufvud, flyktat till Alentejo. Utom de 600 men af Villa-Reals garnison, som öfvergingo till de konstitutionelle, hade ytterligare mer än 200 artillerister, 5 oficerare, en mängd infanterister och miliser, samt alla offieerarne på de beväpnade kustfartygen förenat sig med dem. F städerne Olhao, Albufera och Villa-nova proklamerade folket Donna Maria, innan ännu Pedristerne nalkats. På förstnämnde ställe hade en embelsman, som ville återhålla utbrottet af folkets entusiasm för den konstitutionella saken, blifvit mördad, Biskopen af Faro kade förklarat sig för den unga Drottningen. Sedan de betydligaste orterne i Algarvien på deita sätt kommit i grefve Villaflors våld, ech hela provinsen erkänt Donna Maria, satte han sig med hären i marsch mot Alentejo. Kavalleriet hade redan blifvit försedt med goda hästar, och artlleritrainen var i bästa skick, genom de rika förråder ståthållaren nödgats gqvarlemna, då han tog till flykten. Underrättelserne om denna lyckliga början af de konstitutionelles företag hade i London verkat betydligt på de. Portugisiska fonderne, hvilka höjt sig nära 2 procent. Det ångfartyg, som förde dessa tidningar till Falmoutb, framkom just i samma stund som Bourmönt, på ett annat, lemnade redden för att begifva sig till Pon Miguel. Det säges att båda fartygen tillhöra samma personer! Wellington som gerna biträder öfverallt, der någonting är att uträtta för absolutismens bästa, skall hafva varit en af de förnämsta driffjedrarne till Bourmonts engagement hos odjuget. I förening med den bekante Ouvrard har han sökt ställa tillräckliga fonder till exmarskalkens dispesition, som ännu tvekade huruvida han skulle antaga Miguels anbud, tills den vigtiga frågan om penningar på förenämde sätt reglerades efter hans önskan. TYSKLAND. Allgemeine Zeitung innehåller tvenne särskilta skrifvelser från Beriin, båda daterade d. 6 dennes, rörande den tillämnade sammankomsten i Böhmen mellan Kejsarne af Ryssland och Österrike samt Konungen af Preussen. I den ena uppgifves föremålet för sammankomsten endast vara, att träffa aftal om en någorlunda lika: organisation och förvaltning af de provinser, som hvardera af dessa makter tillegnat sig af Polen, men i den andra framställas de invecklade Europeiska förhållanderne i allmänhet, såsom ett ämne, hvilket derjemte kommer att fästa de höga potentaternes uppmärksamhet. Del äv nödvändigt — heter det — att då Frankrike och England äro så nära förbundna, de Nordiska hbofven äfvenledes hålla fast tillsammans, och träffa pirmare aftal för möjligen inträfande händelser. Man känner af hvilken väsentlig nytta de förra sammankomsterne voro, som icke sällan ägde rum mellan monarkerne, och att Europa väl hufvudsakligen har dem att tacka för den långvariga fredens upprätthåltande. Alla kabinetternes tänkesätt äro en bor