bilda och ordna vår nationalbeväring, att der
kan i möjligaste måtto uppfylla sin bestämmel-
se. National-Beväring och stam, böra derför
så mycket möjligt är införlifvas med hvaran-
dra, så alt stammens åligganden endast blifva
en fortsatt Bevärings-skyldighet. Inga särskil-
ta Bevärings-korpser böra finnas. Hvarje korps
bör sammansättas af såväl stam som Beväring:
denna bör lika litet anses för lägre än stam-
men, som tvärt om; intet särskilt befäl, ingen
olika organisation, inga olika distinktioner, bö-
ra ifrågakomma, utan begge utgöra ett Natio-
net helt.
Beväring och stam böra fördelas på alla
vapen, om än en tillräcklig öfning ull en bör-
jan ej lemnas åt Beväringen; ty, säger Förf.,
så snart endast principen för armdCens organi-
sation konseqvent följes, kommer nog den tid,
då formerna få följa med principen. .
Förf. anser alt vapen, kläder och föda böra
af allmänna medel anskaffas.
Att påräkna national-beväringen, säger han
utstyrd genom dess egen försorg, kan lätt blifva
en missräkning. I de tider och i de stater der
rättigheten att deltaga i statens försvar grundades
på vissa medborgerliga företräden och privi-
legier, der kunde den principen vara använd-
bar, att hvar och en sjelf besörjde om sin
utstyrsel; men då dessa förhållanden nu me-
ra ej gälla, är den olämplig, ty den är ej an-
vändbar.
Hvad klädseln angår, anser han en fullkom-
lig likhet emellan heväringens och stammens
beklädnad vara vigtigare, än färgen och for-
men. Han anser det äfven vore väl, om vid
valet af militär-drägten afseende kunde fästas
på en national-drägt.
Första beväringsklassen anser förf. blott så-
som en rekryt-klass. Den 2:dra. klassen skulle
i hans tanka först utgå och insättas i armeens
stam-bataljoner. De öfriga klasserna kunde
sedan ulgå efter deras or dning; men 1 stäilet
för att nu regeringen blott äger uppbåda hela
klasser af allm. beväringen, i ordning efter
deras ålder, ville Förf. att regeringen skulle äga
makt, att i olika landsorter, allt efter behof-
vet, uppbåda flere eller färre. Äfven anser han,
att femte klassen ej borde under krig få lem-
na fanorna, individuelt, när 235 år äro fyllda,
utan endast genom en allmän hemförlofning
eftev, som vi förmoda hans mening vara, års-
kampagnens slut.
De beväringsskyldige böra tillhöra bestämda
stam-afdelningar; eget val af vapen föregå
innan lottning eller uttagning sker, för att
jemna antalet; alla bevärings-klasser undergå
årlig mönstring); beväringen endast uppbådas
til! vapenöfning, så länge en lönad stamtrupp
finnes. Den bör vara underkastad samma krigs-
lagar, som stamtruppen. Ingen borde få taga
lega i stamtruvpen, förrän de 2 första årens
beväringspligt vore fullgjord. Vakanser ibland
stamtruppen under krig, borde deremot ej er-
sättas, förrän efter freden, och Författaren an-
tager att soldatens ar iskalffande, antagning, af-
sked eller tjenstgöring, vare sig nära eller fjer-
ran frön roten hör staten allena, samt att
roten eller rusthållaren allenast lönar soldaten
och skaffar torpet.
rö
(0
till
j
BY Clo4ta klacscoenm cvnae?: a undan varan fr. 21
:
2 ba
pe