sn — Bön om regn af nuvarande Kejsaren i China Taou-Kwvang, Vid en i China inträffad stark torka, som hotade att ödelägga hela landet, och sedan förgäfves alla vanliga religions-ceremonier blifvit försökte för att nedkalla regn, fann sig sluteligen nuvarande Kejsaren TaonKwanvg föranlåten alt i egen person vända sig till himmelen med följande af honom sjelf författade bön: På mina knän nedlägger jag, inför dig, Kejserliga himmel, mitt ödmjnka böneoffer, och anropar dig att du värdes vända ditt ansigte till oss, och höra ditt folks jemmer. O, kejserliga himmel! om icke verlden vore skakad af så många olyckor, skulle jag icke våga besvära dina öron med min klagan. Men i år är torkan förfärlig. Sommaren är förbi och ännu hafva vi icke fått något regn. Icke allenast jorden och menniskorna försmäkta; djur och insekter, växter och träd, allt bar nästan upphört att vara till. Jag, himmelens tjenare, upphöjd öfver menniskornas slägte, är tillsatt att vaka öfver ordningens upprätthållande i verlden, ock att förskaffa mina folk fred och lugn. Det är mig nu omöjligt att sofva i ro; jag är försänkt i en afgrund af sorg och bekymmer, jag darrar af ångest; men ändå har jag icke kunnat erbålla något ymnigt och fruktgifvande regn. Jag har fastat flere dagar; jag bar framburit rika offer på altaren af jordens frukter och alster; jag har helgat dig, kejserliga himmel, min innerliga tacksägelse för det du sändt oss moln och några små regnskurar; men detta var icke nog för mig att kunna sprida glädje omkring mig. Jag kastar min blick mot höjden och kommer ihåg, att Himmelens hjerta är mildt och kärleksfullt emot mennviskors barn. Mina många och stora synder, min brist på andakt och uppriktighet äro enda orsaken till denna landsplåga; de allenast äro skulden att jag ej förmått röra Himmelens hjerta och nedkalla dess rika välsignelse. Med vördnad har jag rådfrågat våra avkiver, och funnit, att min farfar, den stormäktige, högtprisade och renhjertade kejsar KianLong, år 24, i all ödmjukhet lät påbjuda en stor bönedag för erhållande af snö. Jag finner mig af tusen skäl föranlåten att följa hans exempel; med dödlig ångest uppsänder jag mian suckar till dig, o kejserliga himmel, ransakande mig sjelf och mina fel; jag böter mina ögon till dig och beder om nåd. Jag frågar mig sjelf, om jag vid offertjensten bru tit i den vördnad jag är dig skyldig? om högmod eller slösaktigket oförmärkt insmutt sig i mitt hjerta och der rotfäst sig? om jag uppbört att ägna hela min omsorg åt rikets styrelse, såsom min pligt fordrar, eller blifvit oförmögen att derpå använda den rastlösa verksamhet och outtröttliga nit, som foreras af en regent? om jag genom lättsinnigt och straffvärdt tal missbrukat min tunga? om pg, vid utdelvingen af belöningar och straff, alltid låtit leda mig af rättvisan ? om jag förryekt folket och, vid monumenters upprättanee eller anläggningar af parker och trädgårdar, otort iNorenBH i äsande vättenr? am wid tilloöto