i
I
NN SO tt INNNHlN( MD tGAMW vv LH MMMM OO
SEE SEN
te för Äctta perlfisket, hvaruti noga bestäms
des, att det var hvem som helst i nåder för-
undt, alt i Sveriges åar och häckar fiska per-
lor — så framt han der kunde finna några —
dock med förbehåli att perlorna blott fingo
säljas åt konungen, och ej åt enskilta, som:
deraf kunde bifva alltför rika o. s. v. Hurna
vida de dyrbara perlor, som sedermera fiskals i
i landet, varit värda Reglementet, lärer vara
högst tvifvelaktigt.
Det är, i anseende till mängden af öfverflö-
diga Författningar, icke lätt att i det fria
Sverige veta hvad som är lofligt eller olofligt.
Hvem skulle t. ex. tro, att, enligt en existeran-
de tydlig lag, alla fullväxta svinkreatur i hela
riket, som, i Juli månad ej mistat sina rygg-
borst — äro utan pardon förbrutne — fram-
parten till närmaste hospital, och bakparten till
beslagarn? Hvem skulle väl tro, att här finnes ett
Kongl. Reglemente för tobaksrökving, hvilket,
vid straff af 3 daler sillfvermynt, stadgar all
ingen får röka sin pipa förrän han fyllt 21
års ålder? — Annat dylikt att förtiga. Det vo-
re visserligen bättre, att, såsom en af Riddar-
husets ledamöter vid den sist öfverståndna Riks-
dagen föreslagit, företaga en utgallring af alla
onödiga Författningar och reglementen, än at!
öka deras antal med nya
Att det -— äfven 1 Göteborgs-bladen nämn-
da — tillämnade stora Bolaget för storfiske ic-
ke kommit till stånd, hvarigenom äfven till-
fälle att författa ett reglemente. gick förloradt ,
är väl beklagligt; men denna olägenhet synes
lättare kunna hjelpas, än sillfisket. Vi erinra
oss att 1766 års fiskeri-stadga bland annat fö-
reskrifver, det alla som afvikit från riket, och
icke begått hifssak, kunna fritt och strafflöst
återkomma, och dertill anses såsom goda patrio-
ter, om de vilja npedsätta sig i skärgården
för att idka hafsfiske; och som hvar och en
känner det stora antal cessionanter af alla stånd
och vilkor, som under de sednare åren i tyst-
het packat sig ur landet, föreslå vi att, enligt
den nyss citerade Kongl. Förordningen, invite-
ra alla dessa förlorade söner till bildande af
det föreslagna stora Bolaget. De kunna icke,
såsom de, hvilka nyligen så obenäget förkasta!
Li IHbudet, undskylla sig med fruktan att förlo-
ra några kapitaler; och om än deras brist härpå
skulle väcka några betänkligheter, kan ju sådant
på gammalt Svenskt mancr, hjelpas med en di-
skont-inrällning
IIS sn ästodnabknbrstininan nntknnt oc
me