MJ enda al de trenne sedan revolutionen, som är värdt att bry sig em, och de fästa isynmerhet sit! hopp vid nästkommande Oktober, då Henrik V blir myndig. Henrik V fyller då 13 år, hvilket honiamer att förändra en hel bop af verldens gång. Antonisterne, hvilka beklaga att dauphin icke regerat längre än en minut , icke haft tid med något annat än alt afsäga sig kranan, och som med största glädje i verlden skulle återgilva honom den, för hertiginnans hans gemåls skull, hvilken är dygden sjelf. Det bör tilläggas, att detta parti är föga talrikt, och för det mesta består nästan blott af sådane personer, som äro hertigen och hertiginnan personligt förburdne; af deras fordna kammartjenare och kammanfruar, och af några legitimister af primasorten , som ännu icke kunnat vänja sig vid dessa oförmodade och hastiga ombyten af kungar, ech som icke anse en afsägelse god och giltig, utan såvida den är gjord med full regelmässighet i formen, med all den frihet i vilja, som fordras vid upprättande af testamente inför en notarie. Slutligen, emedan jag kommit mig före att säga allt, och att ingenting dölja , skulle jag förcbrå mig sjelf, om jag glömde ett parti, ännu Micra en miniature, nemligen det, som ännu tror på Ludvig XVII. Detta parti, det omärkligaste af alla, söker föda för sin tro i de nnderbara berättelserna om detta kongl. barns iefpad och äfventyr, sedan det genom Försynens särskilta skickelse undsluppit sina bödlars raseri. Man kan för öfrigt icke säga, att detta parti har cn egen och varaktig tillvarelse. De troende, hvaraf det består, hålla sig i vanliga tider till någon annan afdelning af legitimisteruc, och det är blott då någon ny Ludvig XVI uppstår, som det för några dagar höjer sin lilla bvita fana. Det är, såsom man lätt kan föreställa sig, af ringa vigt i de Europeiska ödenas vågskål. Vi komma nu till den andra fraktionen af royalism, d. v. s. den Bonapartiska, som består af: 1) Anhängarne af JWapoleon I, sådane som, visserligen utan mycket inflytande, men ändå mera talrika än man vanligen anser dem vara, lika litet tre på den store mannens död, som vissa legitimister på Her tiginnans af Berry andra giftermål. Dessa menniskor, som, genom de stora bedrifterne och hö ndelserne under kejsaretiden, icke äro bepvägna att tio på något annat än det omöjliga, kunna icke vänja sig vid den ovärdiga och låga föreställningen, att Pödets man kunhat dö, liksom andra menniskor. De hafva också om honom: de underbaraste historier. Så berätta de t. ex. att fången på St. Helena gilvit sig ut för död, och att ban flyktat till Förenta Staterne, hvarifrån ban tänker at förr eller senare, så smart det gynnande ögonblicket I traffat, återkomna på ett Amerikanskt fartyg. Dgå och vänta på hans ankomst, och Bop ps hvarje stund: få se hans örn i skyn, den kejserligv, som i ett enda vingslag svängde sig från Frejus till kupolen på Tuilcoie rne:. i 2) Anhängarne af N apoleon ii, sädane som tv va AF dass oe a a