MJ
enda al de trenne sedan revolutionen, som är
värdt att bry sig em, och de fästa isynmerhet
sit! hopp vid nästkommande Oktober, då Hen-
rik V blir myndig. Henrik V fyller då 13 år,
hvilket honiamer att förändra en hel bop af
verldens gång.
Antonisterne, hvilka beklaga att dauphin
icke regerat längre än en minut , icke haft tid
med något annat än alt afsäga sig kranan, och
som med största glädje i verlden skulle åter-
gilva honom den, för hertiginnans hans gemåls
skull, hvilken är dygden sjelf. Det bör tilläg-
gas, att detta parti är föga talrikt, och för det
mesta består nästan blott af sådane personer,
som äro hertigen och hertiginnan personligt för-
burdne; af deras fordna kammartjenare och
kammanfruar, och af några legitimister af pri-
masorten , som ännu icke kunnat vänja sig vid
dessa oförmodade och hastiga ombyten af kun-
gar, ech som icke anse en afsägelse god och
giltig, utan såvida den är gjord med full re-
gelmässighet i formen, med all den frihet i vilja,
som fordras vid upprättande af testamente in-
för en notarie.
Slutligen, emedan jag kommit mig före att
säga allt, och att ingenting dölja , skulle jag fö-
rcbrå mig sjelf, om jag glömde ett parti, ännu
Micra en miniature, nemligen det, som ännu
tror på Ludvig XVII. Detta parti, det omärk-
ligaste af alla, söker föda för sin tro i de nn-
derbara berättelserna om detta kongl. barns
iefpad och äfventyr, sedan det genom Försy-
nens särskilta skickelse undsluppit sina bödlars
raseri. Man kan för öfrigt icke säga, att detta
parti har cn egen och varaktig tillvarelse. De
troende, hvaraf det består, hålla sig i vanliga
tider till någon annan afdelning af legitimister-
uc, och det är blott då någon ny Ludvig XVI
uppstår, som det för några dagar höjer sin lilla
bvita fana. Det är, såsom man lätt kan före-
ställa sig, af ringa vigt i de Europeiska ödenas
vågskål.
Vi komma nu till den andra fraktionen af
royalism, d. v. s. den Bonapartiska, som be-
står af:
1) Anhängarne af JWapoleon I, sådane som,
visserligen utan mycket inflytande, men ändå
mera talrika än man vanligen anser dem
vara, lika litet tre på den store mannens
död, som vissa legitimister på Her tiginnans
af Berry andra giftermål. Dessa menni-
skor, som, genom de stora bedrifterne och
hö ndelserne under kejsaretiden, icke äro be-
pvägna att tio på något annat än det omöj-
liga, kunna icke vänja sig vid den ovärdiga
och låga föreställningen, att Pödets man kun-
hat dö, liksom andra menniskor. De hafva
också om honom: de underbaraste historier.
Så berätta de t. ex. att fången på St. Helena
gilvit sig ut för död, och att ban flyktat till
Förenta Staterne, hvarifrån ban tänker at förr
eller senare, så smart det gynnande ögonblicket
I traffat, återkomna på ett Amerikanskt fartyg.
D- gå och vänta på hans ankomst, och Bop
ps hvarje stund: få se hans örn i skyn, den
kejserligv, som i ett enda vingslag svängde sig
från Frejus till kupolen på Tuilcoie rne:. i
2) Anhängarne af N apoleon ii, sädane som
tv va AF dass oe a a